Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
av bolaget! Han knöt nävarna, gick fram och åter
på golvet — en sån åsna han var som inte bett att
få mer varor på kredit hos handlanden! En idiot!
Hur mycket var klockan? Fyra. Det skulle vara
stängt där nere nu, om han gav sig dit igen. Och att
gå in i handelsmans kök och framställa situationen
och be så vackert. . . Nej, tack, han hade blivit
nekad kredit en gång förut. . .
Mörkret blev tätare utanför, fönstrets glas stod
svart som en yta av stelnat beck. Herr Martin hade
ingen lust att göra upp eld. Han lyckades hitta några
sockerbitar — dem lade han undan för att äta dom
till det torra brödet och margarinet. Om han icke
varit en så erfaren man skulle han ha förlorat all
sin sinnes jämvikt nu, men han kom plötsligt ihåg. . .
En julnatt i Chicago, hård vinter och inget rum.
En aprilnatt i den långa, bittra, hemskt tysta
tiggar-kön utanför Brodge House i London. Herr Martin
satte sig ned på sin hemmagjorda divan, bestående
av några lådor med en madrass och filtar över, och
försjönk i funderingar. Han repeterade den nattens
vandring i minnet. London Bridge—Cannon Street
— men inte fram till Victoria–där var för öppet,
för fint, jo, han hade visst försökt att tigga ända
uppe vid New Bridge — och så Aldgate — —
Whitechapelroad — Commercial. . . ingen konstapel
hade hejdat honom och sagt att det var farligt att
gå längre in — hans kläder voro sådana att han
kunde korsa kring i hela East utan fara. Nere vid
Wasping hade han sovit på en pråm som en
vänlig skotsk skeppare anvisat honom. Men han hade
alltid haft tobak. Det var detta som retade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
