Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
åt upp på vindskammaren där Karl Magnus skulle
ligga. Hans hjärta slog litet fortare nu, han hade
hört orden ur sonens egen mun, med tysta
instämmanden från de andra: det skulle betalas för hans
inackordering på fattighuset medan man byggde om.
Äj a, han begrep nog hur länge den ombyggnaden
skulle räcka.
III
Han kämpade med sig själv ännu när det blivit
natt och hela huset var tyst, han tänkte på hur två
av hans bekanta burit sig åt när de kommit att bli
i vägen. Han själv hade tänkt länge på det där, som
var så farligt att tänka på, först tänkte man liksom
på skämt, sedan räknade man ut hur det skulle gå
till, sedan hur dem man ville gå undan för skulle
bära sig åt. hur de skulle skrika och bli rädda när
de fick se en hänga. Det var rätt åt dem, det var
så rätt så. Och nu på sista tiden hade han tyckt att
denna hämnd mot dem vore rättvis. Äj a, bara en
kunde vara modig nog, när en inte ens hade en sup
att styrka sig med. Men i dag hade han fått höra.. .
Dagen hade varit som en utlösande stöt åt Lars’
grubbel, han kände sig beredd. Ingen ängslan just,
litet hetta i bröstet, och så en dov känsla av: det
vore lagom åt dem!
En ska undan — undan ur vägen — bara bort.
Det är rätt åt dem.
Men då fick han aldrig se hur de byggde om —
han tog sig över "ögonen" och kom ihåg att han
aldrig skulle kunna se det ändå. Han skulle ju bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
