Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
huvudet och så såg jag spökets själ. Jag har haft en
dröm, gosse, en dröm. Sätt dig här–eller lägg dig
under bokarna här i skuggan, så skall du få höra. . .
Och så satte sig Nagelman ner mellan ett par
mossklädda stenar i en mycket skön och vilsam
ställning och berättade sin dröm.
II
Först när jag insomnat kom en man till mig och
tog min hand och ledde mig i väg långt bort. Jag
kunde ej se hans ansikte ty vi gingo i ständigt mörker
tills vi kom till ett rum som jag tyckte var litet
ljusare. Så småningom föreföll det mig som om en
lampa tänts högt uppe i ett valv, och omkring denna
många små lampor, detta kunde vara månen, jag
brydde mig ej därom, ty jag kände igen rummet.
Det måste vara min fars rum, så som han en gång
i tiden haft det inrett och lämnat det när den store
vännen Döden kallade på honom. Jag brast i skratt
— ser du, därför att det föreföll mig så passande
att det skulle vara så högt i taket i min fars rum,
så att man nästan trodde sig ha valvet med alla vår
herres solar ovanför. Men i ett hörn kunde jag
urskilja min fars nötta arbetsbord och Den Heliga
Boken som han brukat läsa i låg där i dunklet och
glimmade som guld — mannen ledde mig till nästa
rum, som var alldeles ljust, mycket litet men
ovanligt vackert. Mitt i rummet stod en kvinna med ett
skönt, regelbundet romerskt ansikte. Hon höll en
liten lampa i handen och pekade med den andra på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
