Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
ett föremål som kom mig att studsa. Mannen sade:
tala med din syster! Dock kunde jag ej slita min
blick från föremålet: en liten smal likkista mycket
vackert och noga insvept i en snövit duk av linne.
Två vaxljus brunno på ett bord som liknade ett
altare, och några glödröda rosor glänste som rubiner
mellan ljusen. En svag doft av rökelse fyllde
rummet.
Kvinnan pekade fortfarande på kistan och vred
sitt ansikte så att jag bättre kunde se henne. Det var
hon. Men fastän detta ansikte ej hade den ringaste
likhet med hennes kände jag igen henne. Hennes
själ fanns i ögonens glans och munnens linjer. —
Du är icke min syster, sade jag, du är min älskade . . .
Jag vände mig om och såg i hans ansikte. Han
såg icke förskräcklig ut, han hade en hög panna och
mycket djupa ögon. När dessa ögon mötte mina
tycktes det mig som om han sett tvärs igenom mig
och lett mot någonting i fjärran. — Sätt dig ned
och tala med din syster, sade han, och så lämnade
Döden oss.
— Nu får du älska mig och hålla av mig så mycket
du vill, sade hon, men du får icke tänka på min
kropp . . . Det kan icke vara behagligt för dig att
tänka på att du haft något att göra med den. . .
Jag står här, jag lever, jag finnes, jag kan
älskas . . . men det som kunde bli föremål för passion,
det. . .
Det har redan undergått förändring.. . Och den
lägre kärleken tillhör det föränderliga. Men varje
gång du med kärlek ser in i ett öga som möter ditt,
varje gång du älskar högt en människa, varje gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
