Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
du tar vård om en bedrövad, varje gång du känner
hur ditt hjärta vill sprängas av människokärlekens
eld :— så skall du veta att det är jag som är i dig.
Allt vad du gör i godhet gör du mig . . . Men
kroppen skall du icke bry dig om, ty den undergår
förändring.
Jag sträckte ut armarna för att röra henne, men
då försvann allt. Jag låg, syntes det mig, på rygg
någonstans på en bädd av mörka moln utom
jordkretsen och såg upp mot världsalltets väldiga rymd.
Jag såg hur det tjocka mörkret bröts av miljoner
flammande blixtar. Jag såg den lilla jorden och
de många andra väldiga himlakropparna brinna och
sända ut kors- och stjärnformade strålar, så att
skenet av de brinnande världarna skrev en eldskrift
på himmelen som jag icke kunde läsa. Dånet av dessa
världar som gingo under liknade väldiga hornstötar
— fanfarer liksom revo sönder rymden och kastade
smulorna av alla världar ut i det yttersta mörkret,
och jag förundrade mig att jag fanns kvar.
Då kände jag plötsligt att någon såg på mig, och
när jag vände mig om såg jag kvinnan, vars ögon
voro fulla av kärlek. Men när jag ville närma mig
henne tyckte jag att hon log och avlägsnade sig och
att hennes ansikte blev en del av den eld varav det
oändliga rummet brann. Och jag såg också att hon
liknade min hustru.
Nu tänkte jag att gåtan var löst. Ty detta var ej
endast de båda kvinnor jag älskat, utan detta var
allt jag älskat. Mina barn, mina medmänniskor, detta
var Kärleken, Gud själv. Och jag ville störta mig
rakt in i det mest vita av allt detta brinnande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
