- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
235

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

235

arga mig, de hindra mig från att tänka på det jag
vill, därför att när plågorna komma — så börjar jag
i alla fall tänka på njurarna och levern.

På den gråtapetserade väggen mittemot min bädd
hänger en tavla, som föreställer Jesus inför Pilatus,
en kopia efter någon tysk mästare — kanske
Plock-horst — i all sin uselhet utförd med en noggrannhet,
som förargar mig. Jag kan ligga här och se
skillnaden mellan vitan och pupillerna i alla dessa galna
judars ögon, som nu riva sönder sina kläder för att
få honom, den högreste och värdige, som står rank
och rak som ett ungt träd mitt ibland packet, dömd
för det han varit djärv nog att uppväcka döda. Jag
har skrattat åt den där tavlan så många gånger, men
jag är allvarsam nu, fast jag ändå har större
sympati för Pilatus än för Kristus. Ty den romerske
länsherren är i större nöd: han ville frälsa, om han
kunde, den, som själv ville frälsa alla. Men han kan
icke. Jag ligger och känner den stickande smärtan i
mina sidor och min rygg, och minnes, att man stack
upp judarnas konungs sida med ett spjut. Då var
han likväl död och hade övervunnit döden, som jag
icke skall övervinna — eller skall jag? Men den fege
länsherren, som sitter majestätisk och konungs värdig
på sin domstol av snidad sten, hans erfarenhet måste
ha varit bitter. O, det är så synd om Pontius Pilatus,
som icke kunde segra över döden, som den gjorde,
vilken han lät döma till döden.

Jag ligger och vrider mig i små smärtor, vilka
dock snart gå över för en obeskrivlig ängslig
mattighet, och jag tröttnar på tavlan och ser en blå yta
glimma emot mig, ett blått hav av luft, varigenom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free