Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III
Långt uppe mot Kanadas gräns träffade jag
Stam-mering Frank i ett läger av timmerhuggare. Han var
mera intressant som död än som levande, och detta
är orsaken varför jag berättar om honom.
Av vilken nationalitet han var, fick jag aldrig
riktigt klart. Han kunde tala hjälplig tyska, engelska och
svenska — det vill säga, han kunde svärja på dessa
tre språk, och med det kan man komma långt, verka
respekt och undgå många olyckor. På svenska kunde
han aldrig lära sig mer än tre svordomar: "djävulen
take mik", "fän gäle mik" och "fan gnugga mik".
Men med det förrådet klarade han det mesta, i
vardagslag åtminstone. När han stammade fram någon
av dessa talets pepparkorn, hade svenskarna oerhört
muntert, men bäst när han någon gång i ilskan tog
alla tre efter varandra. Det tog honom så lång tid att
få fram dem, att den sista alltid överröstades av
skrattsalvorna.
Jag talade aldrig med honom mera än det
nödvändigaste. Det enda drag av tillgivenhet jag såg hos
honom var, att han så ofta han blev utsatt för gyckel
kom och satte sig nära intill mig. Möjligen ville han
att jag skulle ingripa till hans försvar, något som jag
inte kunnat utan att göra saken ännu värre därigenom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
