Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
så stod jag där och såg hur rasande hastigt trasslet
brann runt käppen, jag nästan inte hann tänka, innan
jag hörde en ganska ilsken smäll.
Jag vaknade på samma plats jag fallit och undrade
om jag var blind, men så såg jag stjärnorna tindra.
Då tog jag mig om huvudet, ty jag tog för givet att
jag var sårad, men jag kunde ej finna att jag skadat
mig alls. Säkert hade jag träffats i bröstet eller
maggropen av en bit av kanonen. Nu reste jag mig upp
och ropade på Simmons, som kom ut. Han var arg
över hela tillställningen och sade att det varit det
bästa om jag skjutit ihjäl mig själv, så att Collie
sluppit göra det. Irländaren kunde vara att vänta
när som helst, och Simmons tog avsked av mig, så
säker var han att något skulle ske. Jag visste också,
att om Collie sköt mig, skulle Simmons skjuta Collie,
och jag började tycka det var otäckt.
När Collie kom hem saknade han inte sitt krut
genast. Ingen av oss sade ett ord om det krut han
tagit från mig. Inte heller kunde vi tänka på att ge
oss iväg, då skulle han genast ta fram sitt krut för
att ladda innan han följde oss på väg.
Dagen efter satt jag framför spiseln och rökte, när
Collie tog fram blecklådan. Jag tänkte skynda mig
att kasta ut hans bössa genom den öppna dörren,
men så kom jag ihåg att den var oladdad. Simmons
stod i ett hörn av rummet och iakttog Collie noga.
Irländarens ansikte uttryckte först en omåttlig
förvåning, därefter såg han på mig, och troende att jag
bara gömt krutet för att reta honom sade han med
låg, nästan viskande röst:
— Ta hit det, genast!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
