Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
Fred drack ännu mera brännvin. Han halvlåg och
petade i elden med en min som om han inte orkat få
fram det han ville säga. — Skål, sade han sluddrigt,
jag har visst glömt att du skulle ha tio dollars–-
— Vad har det med historien att göra, då? Vad
går det för resten åt däj, du sir blek ut? Well, än
sedan då?
— Sedan är det så förbannat, det som hände
sedan. Jag fick bud från Röda Suggan, att han levde
och–-
— Kom han dit ? Vart tog hunden vägen ?
— Ge mäj mer brännvin! Nej, ur den andra
flaskan. Det var den kvällen jag gjorde eld och
väntade på Kankas. Har jag talat om det? Kankas kom
inte på länge. Han kom — fram emot klockan tolv
på natten — jag kunde höra hur han gnällde, han
hade fastnat i någon sax och slitit säj loss och gjort
säj illa. Du vet hur det är, i alla fall, du vet nog —
natten är mörk, en ligger me en eld, och det är tio
mil till folk — och så hör en, mitt i natten, så hör en
ett sånt där ynkligt gnällande, och en vet att det är
ens egen hund, och så blir en ändå så där satans
rädd–-
— J°> jag men berätta! Kom Kankas fram
till elden?
— Vänta, du ska höra från början, jag låg bara
och tänkte, var är Kankas nu, har han sprungit hem,
eller har han fastnat, och vad Kankas ska vara
ledsen, om han inte hittar mäj. Och jag låg och stirrade
rakt in i kolmörkret, och det regnade litet, och då
kom ett djur framhoppande till mäj, jag visste först
inte vad det var — jag springer opp och får tag i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
