Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanfragment - Vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
lian. Men prosten, som tog lians tystnad för endast
eftertanke, fortsatte:
— Och sedermera -— kyrkan behöver arbetare —
vi vill ha unga diakoner — vi vill komma i kontakt
med folket — unga begåvade, allvarliga män —
— Diakon också! utbrast David häpet. Skulle ni
vilja att jag predikade?
Prosten gjorde en grimas och blåste till ett tag
med munnen så att kinderna spändes ut en smula.
David kände igen tecknet: hans värdighet var sårad.
Och nu var leendet förvandlat till ett frånstötande
grin.
— Inte så brått — så bråttom — inte. Hm! stötte
han fram i det han hela tiden såg åt ett helt annat
håll och försatte stövelklackarna i en klapprande
rörelse. Skolläraren-jägaren hade satt sig på marken
ett stycke ifrån och språkade viskande med
jakthunden. — Jaadå — joodå — jaadå — usch —
isch — joodå — jajamen! höll han på i ett, i det han
kliade hyndan under buken med bägge händerna,
— Vill inte David ägna sig åt — t. ex. barnen —
ja vi säjer vår söndagsskola? frågade prosten rakt
på sak, litet otåligt kanhända. David skalv till ett
tag i kroppen, ty han ville säga någonting elakt, och
vid sådana tillfällen var han alltid nervös, innan
han kom i gång.
— Hur mycket betalar prosten i timman?
— Va? Hm — hö? Jaså — jaså!
— Ser prosten, jag bara skämtar. Saken är den
att jag inte är någon rätt kristen, fortsatte David
allvarligt, och då kan jag ju inte göra det annat än
för lönens skull.
6 — Ban Andersson V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
