Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanfragment - Vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
från handelsmannen kunde vara. På sin höjd tio
kronor eller tjugo — han kunde ej minnas hur
mycket han fått. I alla fall var det ej så bråttom, det
visste han — eget att den hygglige handelsmannen
skulle besvära sig med att skicka räkning, när han
i alla fall träffade honom så ofta, men han hade
väl blivit orolig vid Davids bortresa. Likgiltigt skar
han med pennkniven upp kuvertet, när han
plötsligt upptäckte Nankings poststämpel. Plan hajade
till och funderade. För många år sedan hade han
legat tre veckor i Nanking, kunde han ha några
vänner där — omöjligt! Gamla skeppskamrater
skriva aldrig — och för övrigt, ingen av dem kunde
ha denna eleganta handstil. Vad jag är dum, tänkte
han, jag är som en gammal bonde, som första
gången får ett brev och i stället för att läsa det sitter
och . . . men varför hade han inte förrän nu sett den
kinesiska poststämpeln, var hade han sina ögon i
går? Nästan bragt till förvirring av detta vecklade
han nyfiket upp brevet, såg underskriften och vart
med ens likblek. Plötsligt slängde han brevet ifrån
sig, tog det på nytt, lade bort det, darrande i hela
kroppen. Det var från — jaha, längre räckte inte
hans frid här i skogen. Det var från Ziris man!
Skälvande läste han:
H. Herr David Ramm.
Landsflyktig, utfattig, med mina två barn, tar jag
mig, herr Ramm, friheten att påminna er om vad
ni gjort. Det är inte litet ni uträttat, ni som redan
hunnit med att bli en don Juan. Ni har ansett er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
