Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanfragment - Vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Just som han befann sig i dessa tankar öppnades
dörren utan att någon knackade. Det var
skolläraren, men han stack bara in sin ena arm genom
dörrspringan och sade:
— Ursäkta, jag hade ett brev med mej, ifrån
byn. . .
David skyndade rycka åt sig brevet, tackade och
drog igen dörren. Han satte sig vid bordet och
stirrade på adressen. Vem i all världen skrev till
honom nu? Och en alldeles obekant stil! Ett vanligt
gråblått kuvert sådant som affärsmännen bruka
sända räkningar i. Bah, ha — det var naturligtvis
räkning från handelsmannen på matvaror. Han lade
undan det med en grimas, placerade en bok över
det så han slapp se kuvertet och så började han tänka
igen.
Han slog upp den bok han mest älskade och läste.
Han höll på att stupa omkull när han reste sig,
och först nu kände han sin trötthet, han hade ju
icke sovit på ett helt dygn och rest hela natten, han
hade därpå mottagit besök av prosten, som ville göra
honom till söndagsskollärare. Och nu satt han och
försökte finna tröst ur indiernas heliga skrifter i
stället för att sova. Var icke detta överspändhet?
Med en plötslig viljeansträngning slet han sig loss
ur sina funderingar, kröp ner på madrassen på
golvet och sov snart tungt.
På morgonen kände han sig kry och klarvaken
som färdig att möta allt, vad det vara månde. Det
föll honom därför in att se efter, hur stor räkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
