Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanfragment - Vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
dem ensam. Det gav honom dock ett visst
ögonblickligt mod att höra hur denne lille varmt ideelle
man ville slåss med ett helt samhälle, kämpa ut
kampen — och om han förlorade? Det var som om
Vessberg läst hans tankar, ty han tillade;
— Och vinner jag inte processen och får
skadestånd, så har jag i alla fall slagits med dem — men
det var så rätt, vad har du för bekymmer?
Ekonomiska som vanligt? Du kan förstås ingenting tjäna
på ditt — ditt skriveri och ditt vandrande i världen.
— Jag har en växel som är omöjlig att betala,
som alltid är förfallen och jämt presenteras mig,
det är den förträffligaste av alla växlar därför att
fordringsägarna inte kunna gottgöras i denna
tillvaro.
Vessberg såg upp och rynkade pannan fundersamt,
nästan illmarigt. Sedan stirrade han grubblande på
David och skakade på sitt blonda huvud.
— Det var en jäkla växel — vem har skrivit på
åt dej ?
— Ett fruntimmer.
— Olycklig kärlek, va? Är du olyckligt kär?
— Nej tack — jag har bara skilt två människor
åt. I veckor har jag funderat på att bli galen. . .
Vessberg ilsknade nästan till. — Dumheter! bröt
han ut. Du har det som jag, du har fått någonting
att slåss med, så slåss då!
— Det är skillnad — för jag har gjort orätt —
— Det kanske jag också har. Men du skall veta,
att sådana växlar som du talar om finns inte.
Allting, allting kan ställas tillrätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
