Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fragment ur Den Underbara Byttans berättelse - Det stora självhjälpsmötet och den gamla liggsoffans levnadssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET STORA SJÄLVHJÄLPSMÖTET
OCH DEN GAMLA LIGGSOFFANS
LEVNADSSAGA
Det var en fridfull vårkväll — ja fnittra inte, ni
gamla mögliga burkar till blomkrukor, man kan väl
vara poetisk fast det inte växer utländska trän i
magen på en som på er — som sagt en stilla och
fridfull vårkväll, när det stora mötet hölls. Vi var
ensamma i mörkret ute i det stora vagnlidret, hon och
jag. Först hörde jag något, som liknade en
morrande snarkning, och på den tiden hade jag det vänstra
örat kvar och det spände jag och lyssnade, och då
hörde jag, att det var Åkkärran som talade.
— God afton, sade jag, kanske fröken vill vara
snäll och tala tydligt så att jag förstår vad fröken
vill, och vill hon inte kan hon hålla käften.
Det var ett mycket ovårdat tal, men jag har för
princip att alltid först imponera, innan jag
underhandlar med fruntimmer.
— Vem är du som talar med byttors röst och dock
för ett språk som vore du en usel dyngkärra? sade
Åkkärran med rösten darrande av förtrytelse. Käft
har jag sannerligen inte, men jag har fjädrar i
ryggen, och mer än en nystoppad hösäck har vilat i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
