- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / V. Efterskörd av vers och prosa /
136

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fragment ur Den Underbara Byttans berättelse - Det stora självhjälpsmötet och den gamla liggsoffans levnadssaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

mina armar. Men vadan kommer det sig, o Underbara
Bytta, att du befinner dig i mitt lider?

— Nu var det egentligen så att jag rann, infogade
Byttan förklarande, och därför fick jag inte stå i
farstun längre. Men jag sade, att jag var där för att
filosofera över samhällsnyttiga och moraliska ting och
att jag grät med min undre del över allt jag sett, och
det ville jag inte slaskhinken skulle se, för då gjorde
han likadant, men det hördes alltid på hans sorg,
att den inte var genomlevad. Jag sade, att jag skulle
hjälpa Kärran att bilda en förening, och eftersom
jag hade hört att hon var den enda av oss som kunde
läsa, bad jag henne bli hedersledamot, och när hon
så skulle vägen fram, kunde hon ju skjutsa oss till
mötet.,

Då knarrade Åkkärran fram till porten och lyfte
stånkande upp skalmarna, tog sats bakåt, rullade
framåt och gav porten en överhalare så att det
brakade efter det, och porten flög upp med en väldig
skräll som när en tom tunna rullar utför Repströms
trappa.

— Håll an, du väsnas så att hinken kan vakna,
sade jag, men jag gick ut över gården och in i köket
och väckte allihop. Sopskyffeln och Kvasten och
Skurtrasan och Diskbaljan och Strykjärnet och
Kaffebrännaren, som jag plockade gamla spikar i och
sa’ till honom att gå ut och skramla framför
portlidret ifall Kärran somnat. Och det gjorde han och
Kärran kom ut och vi satte oss i efter följande
rangordning :

Jag själv satt högst upp på dynan och hade bredvid
mig Fallen. Sopskyffeln rände vi under fotspannet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/5/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free