Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fragment ur Den Underbara Byttans berättelse - Det stora självhjälpsmötet och den gamla liggsoffans levnadssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
dernt nu. Men här har du ett till med djup
allmängiltig betydelse. Var säng knarrar efter sin botten.
— Det där var inte litet det. Men nu måste jag
gå. Jag har stämt möte med Den Underbara Byttan
bakom lusthuset, där hon skall tala om den
levnadströtta Åkkärrans självhjälps förening.
— Det var nog före min tid. Jag känner inte
Kärran. Kan hon nysa ?
— Det tror jag inte.
— Kunde väl tänka mig det! Tala om för henne
att jag kan, då.
— Det lovar jag. Och nu farväl. Du tar väl inte
illa upp att jag går, gamla soplår?
— Tvärtom, tvärtom, fräste liggsoffan, jag är
mycket glad att du kan gå. Någon aktning för de
gamla har du väl inte men vissa sympatiska drag som
lova gott för framtiden har du hunnit samla dig.
Farväl, jag är mycket gammal, mycket gammal . . .
★
Köksstolen befann sig några minuter därefter
bakom lusthuset och hörde på Byttans berättelser. Det
var ett mycket utvalt sällskap, bestående av fyra
blomkrukor och tre disktrasor, som sutto på tork
över ett streck.
— Det är ett mycket ansvarsfullt arbete att sitta
och torka, sade en av dem. Det syns på Mamsell. . .
— Tyst, annars får ni gå, sade Byttan. Och så
började hon sagan om Rödskålla och Parpurpanna.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
