- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / V. Efterskörd av vers och prosa /
163

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Vissångaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

163

eller sätta eld på, och ehuru hon avsikydde dåligt
klädda människor, så var det dock som om dessa bägge
intresserade henne. Hon vart allt nyfiknare på dem,
och när de antagit hennes erbjudande med ett slags
dämpad, nästan mulen tacksamhet, tillsade hon
gårdsdrängen att se till, att de fingo vad de behövde för
natten: mat och dryck, litet gamla sängkläder från
stallkammaren och friskt vatten, varpå hon drog sig
tillbaka till sitt sovrum, ty det var sent på kvällen.

Dock hade hon ingen lust att gå och lägga sig,
hon kände sig uppbragt på sin man, som ej skrivit
till henne från regementet på flera månader. Det blev
henne alltmer klart, att han ej älskade henne. Han
var henne otrogen. Hade han då någonsin älskat
henne — eller hon honom? Hon hade trott, att
deras giftermål hade ägt rum på grund av kärlek —
men nu tvivlade hon. Det hade skett därför att de
bägge syntes passa för varandra — men var det inte
något, som alltid fattades? Det hjärtliga och
förtroliga hade aldrig kommit deras hem till del. Och
när barnet kom fick hon ju själv något att fylla
hela sitt intresse med — men icke rönte hon ändå
någon större ömhet från sin mans sida. Ba! Livet
var så och hennes äktenskap var väl som alla andras.
Den stora kärleken fanns endast i följetongerna och
på teatern.

Besynnerligt att hon skulle grubbla så mycket på
detta, hon hade ju ändå sitt barn. Lilla Oskar var
tretton år nu och borta i stadens latinskola. Och själv
satt hon nu här och hade tråkigt — medan kvällen
led och rummet blev allt mörkare.

Hon steg upp och tände ljuset, drog ned persien-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/5/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free