Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Frieriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Jakobsson skulle ha anat oråd och retirerat om han
ej haft de tre stadiga suparna sädesbrännvin i sig.
Nu blev han oförsiktig, hickade och småskrattade.
— Jag säjer bara att du kunne vara mera bildad
— annars har ja ingenting emot däj — nej då, jag
tycker du är bra på alla vis.
Amanda hade fått en bräsch i fästningsmuren, nu
gällde det att göra hålet större i en hast. Hon hade
själv druckit en kask och kände sig lite munvig,
varför hon vände på huvudet och gjorde en kokett
sträckning på halsen och sade djärvt:
Jag tycker han inte kunne få nån bättre ...
Jakobsson flydde inte, han kände ingen särdeles
motvilja för henne just nu, utan en allt annat än
dunkel åtrå efter hennes runda kropp. Han hade
ibland tänkt att göra henne till sin hemliga hustru,
men tanken på att hon på ett eller annat sätt skulle
få väldet över honom hade hållit honom tillbaka. Men
nu tyckte han det väl inte kunde vara livsfarligt att
skoja litet med Amanda i ensamheten. Han gjorde
ett närmande på så sätt att han tog henne i knäet,
men när han skulle utveckla saken vidare visade hon
tänderna och slog honom en bastant örfil. Nu vart
han arg, men han satt stilla. Ömsom röd, ömsom
svart, kännande hur svedan efter örfilen dog bort
samtidigt med hans kropps kättja, medan en ström
av skällsord rann ut över honom ur Amandas mun,
fyllde hans öron, fyllde hela rummet och till sist drev
honom på dörren, svettig, halvrusig, skamsen och
ursinnig, så att han ej ens hade lugn nog att göra
jämförelser mellan Amanda och de ädla grekernas hetä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
