Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Frieriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
rer, som han läst om i "Frihetsgudinnan eller
Nittonde århundradets kulturbrodd."
Undervisning och opplysning, det ville inte
människorna ha. Så hade det alltid varit. Förr i tiden
vart man bränd bara för det man opptäckte att
jorden rörde sig. Det var väl ingenting. Fy fan vad det
var ensamt att aldrig ha nån att tala med! Han skulle
vänta och höra om Amanda blev snäll igen, annars
fick hon flytta — det där var väl ingenting att åbäka
säj för, värre hade hon väl varit: med på. Det var i
alla fall skönt för nu låg hon väl inte efter honom
med anspelningar på giftermål mer. Han gick, inte
så litet missmodig, upp på övre våningen igen och
satte sig att stirra i det smutsiga fönstret. Kråkorna
förde ett verkligt rövarliv kring rävbetet han lagt
ut långt borta på åkern, men han tänkte inte på det
nu. Han kände på sig att han förgått sig, inte mot
Amanda men mot sin egen värdighet. För han ägde ju
ändå stugan hon satt i. Fattades bara hon sprang ut
i byn och skällde om honom. Men det gjorde
detsamma. Nog för att han visste att han var en
underklassare i jämförelse med till exempel kronfogden, men
han var en överklassare i jämförelse med Amanda.
Och i fråga om kunskaper så var han som en
skolpojke mot prästen, och som en professor bredvid
Amanda.
Men fy fan vad det var tråkigt allting. Han hade
inte en enda bok i sin ägo som han inte läst ut flera
gånger. Alla föjetongerna, kalendrarna, Svea och
Runa, som det stod så mycket bildning i, Sundblads
fredskatekes och Berlins riaturlära och antimilitaris-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
