Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Slipstensdragaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
sta plan, utan att känna annat än en kvävande
fruktan för att komma tillbaka till slipstenen, gick han
framåt tills han skyggt korsade en väg och kom in
i en äng med täta pilhäckar. Han stötte på en liten
stillsam å som långsamt smög sig fram som ett av
dimman mulnat silverband mellan buskarna. Dess
stränder voro gröna av saftigt kärrgräs och små
blekröda blommor lyste som stjärnor ur den bara
dyn vid vattenkanten.
Besinningslöst, utan att mena något därmed, följde
han förnöjd denna glada, lugna bäck och stirrade
på de underbart granna abborrar som lyste och
skimrade och gömde sig därnere i de hemlighetsfulla
djupen. Så småningom vart marken fastare, dybottnen
övergick i småsten som lyste i alla slags färger,
blandad löv- och granskog räckte sina kronor som
tak över det sorlande vattnet och fåglarna sjöngo.
Tage Timm höll sig så nära stranden han kunde,
hypnotiserad av det hastiga, spelande vattnet, som
gav sig i väg med hast åt samma väderstreck som
han. Han genomvandrade en djup dal och vilade sig
några minuter, sedan kom han in bland klippor och
nedfallna stammar, så att han ibland förlorade
strömmen ur sikte, varefter han skyndsamt letade rätt på
den igen, följde den, lyssnade till den och tyckte om
den, som var så vänlig, så fin och munter och hade
så brått.
Plötsligt fick han höra ett avlägset brus, och när
han förvånad sprungit en halv kilometer upptäckte
han en ny bäck, som med ett fall inhöljt i darrande
skum kastade sig ned i den som han följt. Nu blev
det en riktig å, våldsam, högt sorlande, mumlande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
