- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / V. Efterskörd av vers och prosa /
219

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Vilda Johannes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

219

stort större än hans kroppsstyrka, och att om han
skulle råka ut för övernaturliga ting, mot vilka hans
krafter ej stodo bi, skulle man få se honom springa
vettskrämd från stället.

Man hade listat ut var han hade sin friareväg. Varje
lördagsnatt traskade Johannes den nära nog
milslånga vägen genom den djupa, vilda skogen mellan
Lej en och Mårdhöjden. Borstad och hyfsad, med
nysmorda krökstövlar på fötterna, en rödrutig
näsduk i bröstfickan, chemisett kring den grova, röda
halsen och svart filthatt på huvudet gick han sin väg
fram genom kärren och barrskogsbackarna, spanande
sig för i mörkret med tränade ögon. Han kände till
vägen i hela dess längd, varje murknad kavelbro,
varje sten och varje grusås. Han snavade inte, och
han var inte rädd att passera Gammalkvarnsbäcken
mitt i natten, fast där påstods spöken av alla slag
hålla till, gasten, råhanda och andra sevärdheter.

Nu på lördagskvällen hade fem pojkar från Lej en
sammanträde mitt i djupa skogen en liten bit från
bäcken. Ett par vita kalsonger och en stärkskjorta
undersöktes, prövades och befunnos passande att
skruda den oförvägnaste av laget i. Man hade räknat
ut att Johannes skulle passera framemot tolvtiden,
och i en tät granhäck hade man brutit upp en
öppning mellan grenarna så att man kunde speja nedåt
bäcken, som var en liten strid men grund rännil, utan
bro, endast med några stora, flata stenar att ta sig
över på. Man hade en liter brännvin och en fårbog
med sig att fördriva tiden med medan man väntade,
och man turade om att hålla vakt ett stycke längre
uppåt asen. Så fort steg hördes skulle vakten varsko

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/5/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free