Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Vilda Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
och alla dessa hjältar infunno sig på skådeplatsen
för att var på sitt sätt taga regementet. Äventyret
steg till sin höjdpunkt då Johannes bringats till
fullkomligt raseri. Ett par gamla väldiga kärrhjul
inropades av Johannes och han hade redan lyckats sprida
fasa genom att från en backes höjdpunkt rulla dessa,
det ena efter det andra, med våldsam fart in i den
tjockaste folkhopen. Alla försök att taga fast
honom strandade, han slog till höger och vänster,
snurrade som en retad geting och med sådan hastighet
att det ibland syntes som om han haft ett dussin
armar och fötter, virvlande om i luften.
Då bars där fram en väldig, tom silltunna, bandad
med starka järnband, och en påpasslig individ
stupade den över den snurrande slagskämpen med sådan
fart, att hans negerbastanta huvud slog hål i botten
och blev synligt över bottenbräderna. Denna
anordning dämpade något den ohyggliga dansen, och det
rasande ansiktet, svettigt, med håret på ända, gjorde
sig fasansfullt, som huvudet av en dåre i något slags
patenterat ångskåp. Hans försök att befria sig gingo
om intet, han var fången och hans armar
oskadliggjordes, han kunde springa omkring med tunnan,
men han kunde icke sparka, ty den gick för långt
ner över knäna. Vad Johannes under den näst
påföljande halvtimmen sade hör till detta underbara, som
är så roligt att det icke lämpar sig för tidningstryck
eller svaga nerver.
När han omsider spräckt tunnan mot en sten var
auktionen slut. Johannes var onykter och gick hem
för att sova ruset av sig.
Han utförde många andra bragder, vilka tillförde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
