Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Vilda Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
honom ett glänsande rykte, men hans allra sista har
alldeles nyss passerat och är anledningen till att jag
försökt göra denna enkla minnesruna på hans grav.
Ty han dog — han gick en natt och blev mycket trött
och lade sig att vila likt gamla John Bunyan på en
kulle i denna världens öken. Kullen råkade vara en
ännu ej avsläckt kolmila, mot vars varma stomme
han under den stjärngranna vildmarksnattens
bistraste timmar lutade sitt huvud.
Vad han där drömde lämnar jag åt läsarens fantasi
att utreda. Men under drömmen steg det starka
koloset upp och vandrade ned i den starke Johannes
lungor, som så småningom upphörde att fungera.
I vinterdagsmorgonens tystnad fördes hans väldiga
lekamen bort på en väldig stakdrög. Han sov som
en stolt viking efter sin oroliga levnad och sörjdes
av ingen. En fet och välmående präst kastade tre
skövlar med mull på harts enkla kista och antydde,
att den som överlevde den yttersta dagen säkert skulle
få återse Vilda Johannes. Men detta kanske inte sker
i vår tid ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
