Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Genombrottet 1870-71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
STRIDEN OM DEN DANSKA STATSFÖRFATTNINGEN.
rådt i Danmark, måste öfvergifvas; på en ny och solidare
grundval skulle Danmarks framtid byggas. Hittills hade
man invaggat sig i illusioner; nu skulle folket uppfostras
att se sanningen i ögonen och lära att finna sig i de
villkor tillvaron nu en gång gifvit det.
De följande åren blefvo rika på nytt och fruktbart
arbete med viktiga följder för framtiden. Man kan säga
att genombrottet kom först på det politiska området. Redan
på våren 1870 afgick ministären Frijs-Frijsenborg, till
hälften frivilligt till hälften tvunget. Den nya ministären
Holstein Holsteinborg 1870-74 betecknade en
sammansmältning mellan högern och de nationalliberala. De senares
bästa man, Hall, insattes i ministären tillika med
godsägarerepresentanterna; han blef den värkliga ledaren af
ministären, oaktat denna om igen bar ett af de stora
jorddrottarnas namn. Också bland folket smälte nu så
småningom de två partierna samman till ett nytt, som fick
namnet högern. Det härskade i landstinget och hade med
sig godsägare och ämbetsmän samt det stora flertalet af
borgarna.
Men samtidigt härmed sammanslöto sig
bondevännernas tre stridande grupper till ett fast organiserat parti:
den förenade vänstern. Partiet omfattade 44 män af
folketingets hela antal, som var 102. Det valde en styrelse,
organiserade sig och uppställde ett program. Hufvudpunkten i
detta program var folketingsparlamentarismen eller den
fordran, att kungen alltid skulle taga sina ministrar ur
folketingets majoritet. Detta uttalades i moderata men ganska
bestämda ordalag. »Genom grundlagen af 1866», säger
programmet, »har landstinget fått en annan sammansättning,
hvarigenom det lättare och oftare kan komma i konflikt
med folketingets majoritet. Vi hafva känt följderna häraf
och äro beredda på att äfven i framtiden få känna dem;
men vi anse att detta ej bör utgöra något hinder för att
uppnå folkets själfstyrelse. Nu som förr är det folketinget
som innehar det konstitutionella lifvets häfstång, och
emedan denna är tyngre att röra, när landstinget håller emot
än när det hjälper till, så följer däraf att det nu
erfordras större inre kraft än förut, men icke att folketinget
skall släppa ur sikte sitt af grundlagen anvisade mål, utan
hvars slutliga uppnående det konstitutionella lifvet skulle
blifva utan värkligt innehåll. Folketinget har nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
