Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Genombrottet 1870-71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOMBROTTET
1870-9
-
71.
oafkortat bevarat sitt inflytande på den för regeringens
utöfvande alldeles nödvändiga finanslagen med tillhörande
bevillningslagar. Denna grundlagsenliga företrädesrätt ger
folketinget makt att omöjliggöra hvarje regering, som ville
motsätta sig dess sträfvanden, och att sålunda efter hand
införa som regel, att regeringen städse representerar de
åsikter, som delas af folketingets flertal, hvilket med andra
ord är genomförandet af den parlamentariska
regeringsformen. Det kommer sedan att bero på folket själft, på
användandet af den allmänna rösträtten, om sträfvandena
i denna riktning också skola föra till seger.»
Därmed var den fana hissad, under hvilken vänstern
fört en mer än trettioårig strid, tills den 1901 hemförde
segern. Stora ansträngningar kostade denna strid. Folkets
bästa krafter förbrukades i detta arbete, många reformer
häjdades, och stor förbittring uppväcktes också mellan
folkets olika lager. Men på samma gång växte det danska
folket först under dessa stridens år till politisk
själfmedvetenhet; under dessa hårda tider uppfostrades bönder och
arbetare till att dristigt uppställa sina kraf, och de lärde
sig långsamt att fullständigt begagna den makt, som så
småningom till föll dem. Folkets inträssen ökades, dess
krafter utvecklades och dess vilja härdades under de strider
som måste utkämpas för att komma till målet.
Den fordran vänstern uppställde, då den kräfde att
man måste ha en regering som var i samförstånd med
majoriteten, var icke något nytt och okänt för de män,
som sutto i regeringen och som understödde den.
Folketingsparlamentarismen var de nationalliberalas egen gamla
ståndpunkt i fråga om författningen. Men andra tider
hade kommit. Nu stodo de nationalliberala i förbund med
en höger, som alltid bade betraktat folketingets stora makt
som en styggelse. De hade nu på allvar fått lära sig,
att den allmänna rösträtten icke betydde att de, rikets
mäst ansedda, mäst bildade män, med lätthet funno säte
i folketinget och utan svårighet behärskade det. De hade
sett huru böndernas antal inne i folketingssalen växte från
val till val, huru de slöto sig allt fastare och fastare
tillsammans och allt dristigare kräfde del i makten, ja nu
fordrade att få säte i ministären. Detta syntes dem
omöjligt. Starkare än alla författningsteorier var hos dem den
känslan, att de bildade borde och skulle regera, om möj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
