Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Genombrottet 1870-71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
STRIDEN OM DEN DANSKA STATSFÖRFATTNINGEN.
laget förlusten af Sönderjylland -man fruktade, att nya
faror kunde hota det Danmark som återstod, men ännu
starkare var dock hoppet, icke blott att
att Danmark
skulle bevaras utan också att Sönderjylland skulle
återvinnas. Slagordet från Fredrik VII:s dagar: »Gud kan
ej undvara gamla Danmark», satt ännu kvar i oerhört
många sinnen. Den dag skulle komma, menade man, då
Gud skulle straffa de våldsvärkare, som öfvat orätt mot
Danmark och återgifva Danmark, hvad som rätteligen
tillkom det. Ännu lefver »den Gamle af dagar», var den
vändning, hvarmed många både norr och söder om Konge-ån
slutade sina bekymrade betraktelser öfver Danmarks och
Sönderjyllands framtid.
Långsamt bleknade och utplånades under de närmaste
åren efter 1866 hela denna uppfattning af Danmarks
ställning, men den lefde ännu, då Georg Brandes 1871 med
kraft och mod riktade det afgörande slaget mot densamma.
Redan i sin första föreläsning vände han sitt angrepp mot
den idealistiskt-romantiska litteraturen, som var det
tongifvande Danmarks glädje och stolthet. Han säger om
danskt själslif och dansk litteratur: »Det ges tider, om
hvilka man icke vet, huru man då tänkte och kände;
det ges också tider, då man har känt och tänkt, men i
andra hand, svagare och mattare än äljest. Sålunda
inträffar det emellanåt, att en af de stora europeiska
rörelserna når oss, en annan icke; att en lösen griper oss, en
annan icke. Ja, ibland, då vi alls icke varit med i
rörelsen, hvars breda böljor först utjämnade och matta nå våra
sandiga kuster, händer det, att vi komma med i
reaktionen.» » En stark, ursprunglig alstringskraft ha vi
aldrig någonsin ägt, och nu har man nästan fullständigt
upphört att tillägna sig främmande andligt lif; den
andliga döfheten har, liksom döfheten hos döfstumma,
medfört stumhet.» »Att en litteratur i våra dagar lefver,
visar sig däri, att den sätter problem under debatt, men
den danska litteraturen gör ej detta, den handlar ej om
vårt lif utan om våra drömmar.» »Ingenstädes i hela
Europa finner man så öfverspända ideal som hos oss,
och på få ställen ett flackare andligt lif.» Villkoret för
framåtskridandet, säger han, skulle vara »att lösen åter
blefve frihet, tankefrihet, och att man förklarade: vi vilja
den fria tanken och den fria humaniteten». »Det är ej
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
