Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Författningsstridens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
STRIDEN OM DEN DANSKA STATSFÖRFATTNINGEN.
—
städerna. Det var,
och detta smärtade högermännen mer
än något annat män af deras egen klass, af samma
samhällslager som de själfva, som nu vände sig emot dem,
med professorer i spetsen och studenter till agitatorer.
Det är nu efteråt ej så lätt att fullt uppskatta i hur hög
grad detta nedslog högern. Hittills hade de känt sig som
intelligenspartiet, Danmarks och kulturens försvarare, den
allmänna meningens innehafvare gent emot en hop
påträngande och obildade bönder. Nu var detta förbi; den
allmänna meningen hade blifvit vänsterns; högern var det
dödsdömda partiet, mot hvilket alla landets öfriga krafter
samlade sig.
I en »politisk återblick», skrifven strax före detta.
afgörande val, sammanfattar Hörup hvad som under de
gångna åren hade bort uträttas och hvad man uppnått.
Han säger om vänstern: »den måste nu upphöra med att
försvara sig och i stället börja gå anfallsvis till väga». » De
nationalliberala hade ständigt varit det mäktiga partiet, det
sedan lång tid härskande, det genom sin andliga
öfverlägsenhet men ännu mera genom sina röster och genom sitt
innehafvande af makten fruktansvärda partiet. Det hade löjet
och föraktet på sin sida; men motpartiet, som gjorde
anspråk på regeringen, kunde omöjligen fortsätta med att
vara det förhånade och förorättade partiet, ett parti af
martyrer. Det borde lyfta sina egna; »låt oss lyfta dem högt,
så att de kunna föra oss med kraft», och de måste lära sig att
få öfveraget öfver de andra i andligt afseende. » Demokratien
är sin egen dom, sitt eget mål och sin egen kraft, och
låt dem nu få lära sig, att vi ha ett mål också för dem.»
När all politik går ut på att med ena handen nedtrycka
motparten och med den andra lyfta upp sina anhängare,
så blef detta så mycket mer i ögonen fallande, emedan
vänstern var så långt nere, icke blott i motpartens
omdöme utan också i sitt eget. Det var en lägre ras som
ville arbeta sig upp i jämnhöjd med den högre, det var ett
oafhängighetskrig, där fordran på likställighet stred med en
känsla af brist på jämbördighet. Det »mäktiga» partiet
måste göras till ett gammalt, skröpligt, bristfälligt parti.
»Jag satte mod i de våra genom att håna fienden.» »
Missunna dem ej deras jungfrukloster, låt oss hällre bygga
kloster äfven för det nationalliberala manfolket; hela detta
syndiga parti bör gå i kloster för att ångra sina missgär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
