Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Författningsstridens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRFATTNINGSSTRIDENS BÖRJAN.
25
-
ningar.» » Vänstern existerade blott utanför Köpenhamn
den måste föras inom dess portar för att kännas som en makt.
J. A. Hansen ropade till köpstäderna: dela er efter
åsikterna, men köpstäderna delas hvarken i Rudköping eller
Svendborg de delas i Köpenhamn. Att införa vänstern
i Köpenhamn genom tal eller skrift var svårt redan på
den grund, att man ej kunde få ordet där. Jag måste
ständigt skrika ut min mening på landsortsmöten för att
åtminstone i referaten slå ned i högerns tidningar i
Köpenhamn. Men värre var det, att partiet ej var hufvudstadsmäs
sigt. Det behöfde putsas upp och redigeras om i former, som
man förstod. Jag åtog mig den konstnärliga
utsmyckningen: en flöjel öfver gafveln, en flagga i trädgården,
ornament öfver fönstren. Hvad jag hade i tankarna var en
fullständig ombildning af bondepartiet till ett allmänt,
rationellt, demokratiskt parti. Politiken i trängre
bemärkelse, hela bråket om ministrar, lagar, reformer och
sådant, inträsserade mig endast i andra rummet. Jag
lade all vikten på den sociala revolutionen, jag ville
ha en annan rangordning i folket. Svårigheten låg helt
och hållet inom vårt eget parti. De sade visserligen:
vi äro lika goda; men de kände sig ej stå på samma
trappsteg som de andra. De voro helt och hållet
genomträngda af en ingrodd högaktning för motståndarna,
som behandlade dem »en canaille» (som skälmar). Detta
var något, som ej kunde rättas annat än på omvägar;
man kunde ej säga det rent ut. Det var alltför
löjligt, att flertalets ledare, den offentliga meningens
representanter, voro martyrer för sina antagonisters
nedsättande omdömen; att de kröpo ihop under saknaden af
medborgerlig aktning från sina motståndares sida, att de
klagade öfver att ej få vara i sällskap med de andra.
Men så gjorde de värkligen.»
Allt hvad Hörup således satt som sitt mål var
uppnått redan 1884. Triumferande kunde han skrifva: »Så
länge det var tal om stadsbefolkning och landt befolkning
hade man ännu intrycket af två makter som stodo emot
hvarandra. Köpenhamn och köpstäderna hade det minsta
antalet röster, men ingen kunde förakta deras moraliska
styrka. Det var en seg historisk grund till denna strid,
hvars afslutning betyder ett omslag i vårt folks lif, en
social revolution, hvars frukter ej endast vår generation skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
