Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Stridens höjdpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDENS HÖJDPUNKT.
29
10 på kvällen framlade de sitt ultimatum: 3 millioner
före klockan 12. Vänsterns utskottsledamöter ville icke
utan förhandling med sitt parti gå in härpå, och en
partisammankomst var omöjlig att åstadkomma i en sådan
hast. Finansåret löpte ut, utan någon öfverenskommelse.
Nästa förmiddag samlades folketingets ledamöter under
mycken spänning. Talmannen tog ordet för att i vänsterns
namn uppläsa en energisk protest mot det länge
förberedda, nu förestående grundlagsbrottet». Medlemmarna
anslöto sig därtill genom att resa sig upp och uppstämma
ett niofaldigt hurra! för grundlagen. Därpå lämnade
vänstern salen, medan Estrup uppläste ett öppet bref om
riksdagens upplösande.
Samma dag utfärdade regeringen en provisorisk
finanslag, hvarigenom ministären bemyndigades att upptaga » de
till statsstyrelsens försvarliga förande nödvändiga skatterna,
däribland dem, som beslutits af riksdagens båda
afdelningar vid finanslagens sista behandling». Denna
provisoriska finanslag var af vida mer utfordrande beskaffenhet
än den första af år 1877. Här sattes ej längre några
gränser för hvad ministären kunde pålägga utan bevillning;
den provisoriska finanslagen af 1877 kunde kallas en
nödfallsåtgärd för att komma ut ur en ohållbar belägenhet,
den af 1885 var utan all fråga ett maktmedel af
regeringen för att trotsa igenom sin vilja. »Det kan ej undvikas,»
sade ministären i sin motivering, »att oro och jäsning i
landet blir följden af, att en ordinarie finanslag icke
kommer till stånd, och det är att vänta, att man från flera
håll skall söka åvägabringa en stark upphetsning i de
lägre samhällslagren, hvilka man länge bearbetat i denna
riktning; men detta, som man må hoppas öfvergående,
onda skall, äfven om man måste vidtaga allvarliga
åtgärder däremot, dock göra mindre skada än den fortgående
förvanskning af statsförfattningen, som skulle blifva en
följd af, att man måste köpa finanslagen med ett
uppgifvande af konungens rätt att själf välja sina ministrar.»
Som ministären fruktade, att det steg den tagit skulle
framkalla våldsam oro, vidtog man militära mått och steg
för att kväfva ett eventuellt uppror. Och deras farhågor
voro ej ogrundade. Upphetsningen var stor såväl i
Köpenhamn som öfver hela landet. Radikala studenter,
socialistiska arbetare och förbittrade bönder skulle gärna gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
