Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Stridens höjdpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
STRIDEN OM DEN DANSKA STATSFÖRFATTNINGEN.
»
med, om deras ledare blott gifvit dem upprorssignalen.
Men detta skedde ej. Vänsterns ledare motsatte sig
tvärtom med största bestämdhet hvarje tanke på maktmedel.
Hörup i synnerhet uppmanade till lugn; man skall göra
sig beredd på en årslång strid och ej på en kort, häftig
stormlöpning. » Provisoriet skall ej blifva ett
sommarnöje, som slutar när hösten kommer. Om högern vill
ha provisoriet, så skall den få det, provisorier och
provisorier och intet annat äu provisorier, så länge folkets
motståndskraft räcker, ända tills den urvattnad och
utmattad måste ge vika på denna punkt antingen det
nu blir i detta århundrade eller i det nästa! För de
radikala var provisoriet en fråga om, hvem som kunde
hålla längst ut. Det gällde därför att börja försiktigt och
kallblodigt, att ej slösa bort sitt krut, ej taga sig till med
något som måste släppas igen, ej intaga ställningar, som
ej kunde behållas i minst tio år; och framför allt ingen
reträtt. Hvad man ville åstadkomma var ett motstånd,
som växte från år till år och som slutligen skulle tvinga
högern till fördrag.»
De öfriga vänsterledarna intogo ej alldeles samma
ståndpunkt. Hvarken Berg eller Bojsen önskade väl ett
uppror lika litet som Hörup, men de förde hela sommaren
på folkmöten öfverallt i landet ett särdeles hetsigt fälttåg
mot regeringen. De drefvos härtill af stämningen bland
folket och höjde väl också själfva denna stämning ännu
mera. Inga ord och inga medel tycktes nog starka för
danska vänstermän under sommaren 1885.
Den första tanken hos vänsterns bönder, då
provisoriet utfärdades, hade varit att rusta sig till väpnat
motstånd. Regeringens grundlagsbrott, menade de, gaf folket
rätt till uppror. Man bildade en mängd skytteföreningar,
köpte gevär och öfvade sig i deras bruk; ord föllo om,
att dessa vapen köpes ej blott till skydd mot yttre utan
äfven mot inre fiender. Redan i maj förbjöd emellertid
regeringen genom en provisorisk lag inköp af gevär och
öfning i deras bruk utan särskild tillåtelse af
myndigheterna.
Böndernas nästa tanke var att vägra att betala skatt.
På så sätt kunde man ju omöjliggöra regeringens förande;
det var deras rättighet, ja skyldighet, ansågo de.
Grundlagens § 49 sade ju, att så länge finanslagen ej var an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
