Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Stridens afslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDENS AFSLUTNING.
41
slutande högermän, låt vara af en mer moderat färg än
den estrupska ministärens medlemmar. Den nya
ministären fann understöd af folketingets majoritet, nämligen
moderata och högermän, men denna majoritet hade blott ett
fåtal flera röster än motpartiet, och det var mycket
sannolikt, att den vid det följande valet skulle komma i
minoriteten. Mot denna fara sökte den skydda sig genom en
ny valkretsindelning. Den danska grundlagen bestämmer,
att det skall väljas en folketingsman på 16,000 invånare.
Folkmängden hade nu stigit så mycket, att det enligt
denna bestämmelse borde väljas omkring 140
folketingsmän, under det i själfva värket blott 102 funnos. Den
nya valkretslagen bestämde, att det skulle vara 114, och
man utförde valkretsindelningen på det viset, att segern
syntes viss. Helt och hållet uppfylla grundlagens bud
vågade man icke, ty detta skulle ha medfört ett ökat
antal valkretsar i de större städerna och dessa kretsar
skulle sannolikt kommit att tillfalla kompromissens
motståndare.
Vid valen 1895 fördes ånyo en särdeles liflig
valkampanj. Öfverallt angrepo de radikala de moderatas
män såsom öfverlöpare, hvilka svikit sina från valen 1892
gifna löften. Resultatet blef en stor seger för
kompromissens motståndare. I allt valdes 54 radikala, 8
socialdemokrater, 27 moderata och 25 högermän; 62 motståndare
mot kompromissen stodo sålunda nu mot dess 52 anhängare.
Tre krafter hade åstadkommit detta. För det första
den gamla Bergska gruppen. Det visade sig till fullo
under dessa svåra tider, huru djupt Bergs uppfostrande
agitation hade inträngt bland bönderna. Under de
vanskligaste förhållanden hade Bergs anhängare lugnt arbetat
sig framåt; och ett så säkert tag på sina valmän hade
ingen af vänsterns öfriga grupper. Därtill kom att
bergianarna i en af de nya riksdagsmännen från 1892 funno
en ledare med sällsynta förutsättningar i skolläraren J. C.
Christensen-Stadil från Jylland.
För det andra utöfvade Hörup trots nederlaget i hans
valkrets fortfarande ett betydligt inflytande. Genom sin
etsande kritik hade »Politiken alltjämt bit för bit gräft
bort grunden under högern inom dess eget läger; fler och
fler af högerns egen klass hade öfvergifvit densamma. Och
de som Hörup tog, dem tog han helt och hållet; för dem förde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
