Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Stridens afslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDENS AFSLUTNING.
43
Slutligen blef landstinget ängsligt öfver det samförstånd,
som började yppa sig mellan ministären och folketinget,
och nödgade 1897 ministären att afgå genom att spränga
finanslagsförhandlingarna. Reedtz-Thott hade lofvat att
icke regera med provisoriska finanslagar, och då detta nu
syntes bli nödvändigt, afgick han. Därpå följde
ministären Hörring (1897-1900), som stod landstinget något
närmare. Båda tingen enades nu om finanslagen. Under
ministären Hörring medförde valet år 1898 nya nederlag
för högern och de moderata. Den radikala vänstern växte
till 63, socialdemokraterna till 12, under det de moderata
gingo ned till 23, högern till 16.
Ministärens ställning till folketingets majoritet blef
under dessa förhållanden allt spändare; ingenting kunde
genomföras, och nästan alla förstodo, att det hela dock
trots allt måste sluta med vänsterns seger. Ministären
Hörring insåg slutligen, hur omöjlig ställningen var, och
afgick år 1900. Ännu en gång bildades dock en
högerministär, Sehested (1900-1901). Det var en utpräglad
landstingsministär, ett sista försök att med ny kraft
återupptaga striden mot folketinget. Men ministärens
personliga krafter förslogo icke härtill, och de
omständigheter, under hvilka den värkade, voro så svåra, att
den ingenting kunde uträtta. En del af högern insåg
då omsider, att det måste bli ett slut på detta; man
kom icke ut ur oföret, förr än makten lämnades åt en
folktingsministär. Dessa högermän bildade i landstinget
en egen grupp, »de åtta», gingo ut ur högern och trädde
i opposition mot ministären; dess anhängares antal sjönk
därigenom ned till 34, mot 32 motståndare.
Så kom folketingsvalet 1901 och medförde för
ministären nya nederlag. Vänstern växte till 76,
socialdemokraterna till 14; de moderata sjönko till 16, högern till 8; och
af dessa följde 3 stycken samma politik som de åtta i
landstinget. Därmed var möjligheternas yttersta gräns
uppnådd för högern. Nederlag efter nederlag hade det
sista decenniet brakt högern vid alla slags val i Danmark.
Så stark och stadigvarande var förskjutningen åt vänster
från val till val, att enhvar som tog sifferresultaten under
ögonen, kunde förstå, hur detta måste sluta! Följande
tabell öfver valresultaten visar utvecklingens förlopp:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
