Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolvaktarens visor - Sista natten i Paindalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
SISTA NATTEN I PAINDALEN.
Ar jag djur eller människa, sot eller jord?
Lika gott! Jag vart liggande här i min svett.
Jag är kolare Berg — och tro mina ord:
Jag har levat mej mätt — jag är född fyrtiett!
Och min kvinna är gammal som jag
och stultar kring golvet på styvnade knän,
och väntar vid tynande torrvedsträn
på sin egen förgängelses dag.
Min Gud! Min mila röker som förr,
och själv är jag färdig att dö!
Det går glimtar av grått framför kojans dörr —
det är snöljust — det kanske blir tö!
Mina minnen mumla i natt,
de snubbla i bråtar och springa i skogen —
och ute vid myren i Birgareslogen
hör jag rävarnas skall och skators skratt...
Åh — det rosslar — det brinner, mitt bröst!
Och nu skiner väl hundra stjärnor över Paindalens
snöiga höst. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
