Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterlämnade dikter - Bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Och jag hör honom viska: »tro på Gud, på liv, på
kärlek och sol,
och somt får du läsa bokstävsrätt och det andra,
det är symbol!»
Men till vem må jag bedja, när allt är natt och jag
känner mig svag i tron,
när det säges att Liv och Kraft och Lag är gud —
men ingen person?
Av Liv och Lag är jag bruten till döds och kraft
har jag ingen mer,
och nu sägs, att min Hjälpare någonting är, som
varken hör eller ser.
Fast jag delade mina kläder, mitt bröd, tills jag
svalt med naken kropp —
och tiofallt förbannad den, som till gärningen ställt
sitt hopp.
Nu blåser en svag och hugsvalande vind emot
stugans murkna dörr,
där ute det våras i backarna grant, all dalen
blommar som förr!
Och jag känner att allt i kärlek jag gav — kvar
har jag ingenting alls,
och den nya tidens otro går lik ett kvävande vin i
min hals.
Men jag läst i de heliga skrifter, att Han är av
kärlek och tålamod full,
och att synder om än så röda som blod skola varda
som vitaste ull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
