Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterlämnade dikter - Bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Åh, jag minns hur jag stred en natt om en själ i
stugan vid Marbo sjö,
det var natt, det var fjärdingsmans gamla mor, som
ville ha hjälp att dö —
en trolldomskvinna, av satans folk — och det sändes
efter mig bud,
att den andre var hos henne — dela jag skulle
rätt mellan satan och Gud.
Jag kände att luften av ont var full — tyst, tror4
jag vä! ännu det där?
Det är femtio år, sen den natten gick — och så
länge man lever man lär.
Om ännu jag tror på en djävul, en gud, på ett ord
av den heliga skrift,
varför blyges jag då att berätta det allt? Det är
otro och upplysnings gif t.
Och om av min lovsång och fruktan är kvar i mitt
hjärta en endaste sträng,
varför tror jag ej mer, det var satan jag såg mellan
mig och Persmoras säng?
Han var mörk som natten, hans ögas eld var som
skimmer av orent blod,
men min bön var min makt och jag skälvde ej, fast
vi öga mot öga stod.
Och jag visste jag var en Guds profet och kraft
av hans nåd jag fick
när jag ropade: »Gå — i Jesu namn!» och såg
hur han darrande gick!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
