Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veckling, att den ej kan fortgå vare sig plötsligt eller
laglöst. Framträdandet i och för människan af en viss
aktualitetsgrad af Guds rike förutsätter aktualiteten af
en annan sådan, eller, med andra ord, en viss ordning
i sinneverlden såsom redan gifven. Denna ordning, som
måste förutsättas, benämnes i förhållande till den, för
hvilken den förutsättes, dess medel eller vilkoret för dess
framträdande. I själfva verket är dock äfven detta
Guds eviga rike eller den sanna grunden, men tänkt ej
i sin eviga fullkomlighet, utan såsom redan i en viss
mon för människan aktuelt.
Fordringarna för att någonting skall i vår verld
blifva aktuelt äro följaktligen tillvaron af den sanna verkligheten,
hvilken öfvergår till actus och då äfven måste
tänkas såsom (potentia) på förhand närvarande i det redan
gifna. Detta är den sanna grunden (causa finalis).
Derjämte fordras ock en redan för handen varande form
i sinneverlden. Detta är medlet (causa efficiens sive
tempore antecedens).
Utvecklingen fortgår från lägre former till högre
d. v. s. från sådana, der de väsentliga bestämningarne
ännu äro potentiella, till sådana, der dessa ega en jämförelsevis
högre grad af aktualitet. Omsider, när det
inom en viss utvecklingsperiod eller öfver hufvud inom
vår verld högsta möjliga stadiet är uppnådt, återgå dessa
bestämningar och därmed ock väsendet i det hela till
potentialitet[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
