- Project Runeberg -  Databehandling / Nr 9, 1967 /
20

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dataöverföring: Datatransmissionärens intryck av USA, av Olle Dopping

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Inan jag lämnar transmissionsfrågan
vill jag beröra den akustiska
kopplaren, som i vissa fall kan användas som
alternativ till ett konventionellt modem.
Framför allt används den då en
långsam terminal, vanligen en
fjärrskrivmaskin, skall anslutas till en avlägsen
datamaskin via en telefonförbindelse.
Liksom ett vanligt modem arbetar den
akustiska kopplaren med toner, men
den har ingen elektrisk förbindelse
med telefonlinjen, utan förbindelsen är
akustisk.

Kopplaren innehåller en anordning
på vilken man lägger en
handmikrotelefon som tillhör en vanlig
telefonapparat. Mitt för mikrofonen sitter en
högtalare, och mitt för hörtelefonen
sitter en mikrofon. Datasignalerna
överförs alltså i form av ljudvågor
mellan kopplaren och handmikrotelefonen.

Den största fördelen med den
akustiska kopplaren är att installationen
kan göras av vem som helst utan
medverkan från teleförvaltningens sida.
Vilken telefon som helst kan på ett
ögonblick kompletteras till
dataterminal utan att man behöver vänta på
telefoninstallatör, och man kan bära med
sig en dataterminal från den ena
platsen till den andra utan att besvära
telefonförvaltningen. Den akustiska
kopplaren är en relativt billig
anordning. I Sverige har televerket ännu
inte godkänt den akustiska kopplaren.

Terminaler



Nedanstående redogörelser för
terminalsituationen är inte uttömmande.
I vissa områden är telefonväxlarna så
utförda, att de medger användande av
s. k. touch-tonesystem. Detta innebär
att telefonapparatens roterande
fingerskiva är ersatt av en knappsats med
vanligen tolv tangenter. Att trycka på
en knapp har samma verkan som att
slå en siffra på en fingerskiva.

I områden med möjlighet till
touch-tone kan man för vissa system
använda den enklaste av alla
datatransmissionsterminaler, nämligen en
vanlig telefonapparat med touch-tone.
Sedan man har kopplat in sig till
önskad datamaskin slår man in sitt
decimala meddelande på knapparna, och
datamaskinen uppfattar budskapet.
Normalt är detta kombinerat med
DIVA, alltså Digital Input, Voice
Answer-back. Datamaskinen svarar med
andra ord i form av ett talat
meddelande. Meddelandet från
telefonapparaten är alltså datatransmission,
under det att meddelandet i motsatta
riktningen är telefoni.

I områden där touch-tone inte är
infört kan man för en mycket blygsam
kostnad får telefonapparaten
kompletterad med en särskild
touch-tonetillsats, som då inte kan användas för
uppkoppling av samtal, men väl för
överföring av meddelanden till
datamaskiner.

Telefonapparaten kan vidare
kompletteras med en s. k. card dialer, vars
ursprungliga syfte är att underlätta
uppkopplingen av samtal till
abonnenter som vill ringa upp ofta. För varje
sådan abonnent har man ett plastkort
med hål, motsvarande siffrorna i dennes
telefonnummer, och vid uppringning
sätts den önskade abonnentens kort in
i en slits på apparaten, varvid
maskinen ringer upp själv. Samma
anordning kan emellertid vid användning av
touch-tone även användas för
meddelanden till datamaskinen. Om man
t. ex. vill meddela datamaskinen ett
kundnummer eller ett varunummer,
sätter man i slitsen in ett kort med
numret utstansat. Latare kan man inte bli.

Flertalet datatransmissionsterminaler i
USA är emellertid vanliga
fjärrskrivmaskiner, som i de flesta fall är stora,
tunga och dyra anordningar med en
myckenhet mekanik och vanligen utan
elektronik. Man kan väl förmoda att
det kommer nya konstruktioner, där de
logiska funktionerna klaras med
elektronik i stället för mekanik och där vikt
och kostnader blir lägre.

Faksimil, alltså den enklare variant av
telefoto, där man inte överför
halvtoner och inte använder fotografisk
teknik, skulle i vissa fall kunna
användas som ett alternativ till utskrift på
elskrivmaskin. Snabbfaksimil, som
kräver flera telefonikanaler, används i viss
utsträckning, och man arbetar med
nya faksimilmaskiner, som bättre än
de hittillsvarande skall kunna utnyttja
bandbredden i en enda telefonikanal.
Konstruktörerna har emellertid en lång
väg att gå innan de kommer fram till
tillräckligt billiga anordningar. Än så
länge tycks faksimil inte
sammankopplas med databehandling, men en
sådan sammanknytning kan bli naturlig
i framtiden.

Ett allt vanligare alternativ eller
komplement till fjärrskrivmaskiner är
bildskärmar. De medger hög
mottagningshastighet, vilket är väsentligt i
dialogtillämpningar, där datamaskinen kan ha
mycket att förtälja. Vid sändning
medger terminalens buffertminne att
operatören kontrolläser och korrigerar sitt
meddelande innan det går in till
datamaskinen. Ofta betraktas det som en
fördel att man slipper ta hand om en
massa papper, men det förekommer
inte så sällan att man vill komplettera
bildskärmen med en vanlig skrivare
för att få permanent utskrift av det
väsentligaste.

Det vanliga bildröret är alfanumeriskt,
dvs. det kan skriva bara siffror,
bokstäver och vissa andra tecken.
Eventuellt kan det också rita vertikala och
horisontella linjer för att kunna
presentera snyggare tabelluppställningar.
Men det finns också bildrör som kan
rita vilka svart-vita figurer som helst
inom ramen för sin storlek och
upplösning.

Ett sådant bildritande rör är ofta
försett med en ljuspenna, en anordning
med vars hjälp en operatör kan peka
ut detaljer i bilden och även rita
linjer på bildröret. Man kan därvid
använda datamaskinen som en kopist,
som ritar, raderar, flyttar på linjer,
hyfsar till slarvigt ritade streck etc. En
sådan terminal kräver emellertid en
mycket stor bandbredd. Den bör
därför inte anslutas direkt till en längre
datatransmissionslinje, utan intill
terminalen bör det stå åtminstone en
mindre datamaskin, som lokalt tar hand
om i varje fall en viss del av
databehandlingsarbetet i samband med
ljuspennan. Sådana delar av arbetet som
kräver särskilt hög
datamaskinskapacitet eller som förutsätter tillgång till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:24:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/databeh/1967-9/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free