Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Jag börjar göra iakttagelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och gaf honom en varnande blick, som tydde på
mr. Murdstone, hvilken satt där så sträng och tyst.
Jag kan inte heller påminna mig, att mr. Murdstone
skrattade på hela dagen utom åt Sheffield-skämtet,
som ju, i förbigående sagdt, var hans eget påhitt.
Vi återvände hem tidigt på aftonen. Vädret var
särdeles vackert, och min mor och han promenerade
åter på ömse sidor om lukttörnhäcken under det att
jag skickades in till mitt te. Sedan han aflägsnat sig,
frågade mig min mor om jag haft roligt och om allt
hvad de sagt och gjort. Jag berättade hvad de
sagt om henne, och hon sade, att de där herrarne Voro
näsvisa och pratade dumheter — men jag visste
nog, att det behagade henne. Jag visste det då lika
väl som jag vet det nu. Jag begagnade tillfället att
fråga henne, om hon kände till mr Brooks från
Scheffield, men det gjorde hon inte, hon antog, att det
var någon fabrikant af knifvar och gafflar.
Kan jag väl säga, att hennes ansikte — så
förändradt som jag sedan har skäl att minnas det,
för-multnadt som det nu måste vara — kan jag säga,
att det är borta, då jag i denna stund ser det för
mig lika tydligt som någons jag möter på en
folkuppfylld gata? Kan jag säga, att hennes oskyldiga,
majfriska skönhet förvissnat och skattat åt
förgängelsen, då jag känner hennes andes fläkt på min kind
nu, som jag kände den den aftonen? Kan jag säga,
att hon någonsin förändrats, när mitt minne återför
henne till lifvet sådan hon då var, och, trognare sina
älskade ungdomsintryck än jag eller någon
människa varit, alltjämt fasthåller hvad som då var det
så kärt ?
Jag skrifver om henne just sådan hon var sedan
jag gått och lagt mig efter det där samtalet, och hon
kom för att taga godnatt af mig. Lekfullt föll hon på
knä bredvid min säng, stödde hakan mot händerna,
log och sade:
»Hur var det de sade, Davy? Berätta det en
gång till. Jag kan knappt tro det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
