- Project Runeberg -  David Copperfield /
38

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ändrade förhållanden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

II

snarare att han var täckt i toppen som ett gammalt
hus med tjäradt tak.

Ham gick med mig på ryggen och en liten oss
tillhörig kappsäck i handen, Peggotty bar vår andra
lilla kappsäck, och så vände vi af inåt gränder,
belamrade med spånor och sandhögar, vandrade förbi
gasverk, repslagarbanor, båtbyggerier, skeppsvarf,
skeppsmäklaraffärer, kalfatringsgårdar, riggarloft och
smedjor förutan all ände, tills vi kommo ut på den
där dystra slätten jag sett på afstånd. Då sade Ham:

»Det där ä’ vårt hus, master Davy!»

Jag såg mig omkring åt alla håll, så långt ögat
nådde i denna vildmark, ja, ända bort till hafvet och
till floden, men inte kunde jag upptäcka något hus.
Där låg en svart pråm eller något annat uråldrigt
fartyg ett litet stycke ifrån oss, högt uppe på torra
landet. Ett järnrör gjorde tjänst som skorsten, och
röken steg jämnt och stilla i en pelare därifrån; men
någon annan människoboning var det mig omöjligt
att se.

»Inte är det väl det där?» frågade jag. »Det
ser ju ut som ett fartyg.»

»Jo, det ä’ det, master Davy», sade Ham.

Om det varit Aladdins palats i Tusen och en natt,
tror jag inte, jag kunnat bli mera förtjust att få bo
på ett sådant ställe. På sidan hade man satt in en
dörr, och hela skrofvet var försedt med små fönster;
men det allra mest förtjusande var, att det var en
riktig båt, som säkert hundratals gånger varit ute
på vattnet och som aldrig varit ämnad till bostad
på land. Det var detta, som så fängslade mig. Om
den varit afsedd till boningshus, hade jag kanske
funnit den liten, obekväm, ödslig; men som den icke
varit ämnad därtill, blef den nu alldeles förtjusande.

Invändigt var allt rent och snyggt och obeskrifligt
ordentligt. Där fanns ett bord, ett Schwarzwalderur,
en dragkista, och på dragkistan stod en tebricka med
en afbildning af en dam med parasoll, som
promenerade med en militäriskt klädd gosse, som rullade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free