Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Jag börjar lifvet på egen hand och tycker inte om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
heller pressa kontanter ur mr. Micawber, för att inte
tala om omkostnaderna.»
Jag har aldrig fullt kunnat fatta, om mitt i förtid
inträdda själfberoende missledde mrs. Micawber med
afseende på min ålder, eller om hon var så
uppfylld af sitt ämne, att hon skulle ha talat därom
med tvillingarna, i händelse ingen annan varit till
hands. Säkert är, att i den där stilen började hon
och fortsatte på samma sätt så länge jag kände
henne.
Stackars mrs. Micawber. Hon sade, att hon
försökt allt hvad hon kunnat, och det hade hon nog
också. Den åt gatan vettande dörrens hela
midtelparti upptogs af en stor mässingsplåt,, å hvilken lästes:
»Mrs. Micawbers Helpension för Unga Damer», men
aldrig hörde jag, att någon ung dam varit i den
skolan, -eller att någon ung dam kom och gjorde
sig underrättad om villkoren, eller att minsta
förberedelse vidtogs för att taga emot någon ung dam.
De enda visiter, som hördes af, voro fordringsägare.
Sådana kommo alla timmar på dagen, och några af
dem voro alldeles otidiga. En karl med smutsigt
ansikte, troligen en skomakare, plägade redan klockan
sju på morgonen tränga sig in i korridoren och ropa
uppför trappan till mr. Micawber: »Hör på! Ni är
inte utgången än. Vill ni vara så god och betala
oss? Hör ni inte?» Då han icke fick något svar
på dessa uppmaningar, blef han alldeles ursinnig och
skrek »svindlare» och »röfvare», och då inte heller
detta hjälpte, hände det, att han till och med gick
och ställde sig på andra sidan gatan och skrek uppåt
fönstren i andra våningen, där han visste, att mr.
Micawber var. Vid sådana tillfällen blef mr. Micawber
alldeles utom sig af sorg och förödmjukelse, ja, en
gång höjde hans hustru ett utrop af förtviflan, ty
han gjorde med rakknifven någon hotfull rörelse mot
sin hals. Men en halftimme efteråt blankade han med
synnerlig omsorg sina skor och gick ut, gnolande på
en melodi och uppträdande med mera elegans än
vanligt. Mrs. Micawber var fullt lika elastisk, äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
