Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVII. Tommy Traddles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5°°
tirerande före språnget, och jag har all anledning
att tro, att ett väldigt hopp inom kort blir resultatet.»
Jag gaf till känna min glädje häröfver, då mrs.
Micawber kom in — litet sjaskigare än förr, så syntes
hon åtminstone för min ovana blick, men ändå litet
putsad för tillfället, och med ett par bruna handskar
på sig.
»Min söta vän», sade mr. Micawber, i det han
ledde henne till mig, »här är en herre vid namn
Copperfield, som önskar förnya sin bekantskap med dig.»
Det visade sig, att det varit bättre om han något
förberedt detta tillkännagifvande, ty mrs. Micawber,
som var i ett ömtåligt hälsotillstånd, öfverväldigades
till den grad däraf och blef så illamående, att mr.
Micawber under den lifligaste oro nödgades springa
ned till vattentunnan på bakgården och hämta en
skål vatten för att därmed svalka hennes panna. Snart
nog kryade hon emellartid upp sig och var riktigt
glad att återse mig. Vi sutto och språkades vid en
halftimme, och jag frågade henne efter tvillingarna,
som, efter hvad hon sade, blifvit »ena riktiga baddare»,
och efter master och miss Micawber, som hon
beskref som »verkliga jättar», dock utan att förevisa
dem. M 1 i
Mr. Micawber var mycket angelägen att jag skulle
stanna till middagen. Jag hade kanske gjort det, om
jag i eke i mrs. Micawbers ögon trott mig skönja en viss
ängslan och ovisshet, angående det kalla köttets
till-räckligbet. Jag skyllde följaktligen på ett föregående
löfte, och då jag märkte, att mrs. Micawber genast
erfor en viss lättnad, motstod jag alla vidare
övertalningsförsök.
Men jag sade Traddles och mr. och mrs.
Micawber, att jag bestämdt inte ville ga, förrän de utsatt
en dag, då de skulle komma och äta middag hos
mig. De arbeten Traddles åtagit sig att utföra, gjorde
det nödvändigt att låta det anstå litet, men till sist
kommo vi öfverens om en dag, som passade oss
alla, och jag tog afsked och gick.
Under förevändning att visa mig en närmare väg*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
