Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Ett kompaniskap upplöses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
674
afbrott, som »bör!» eller »nej!» eller »åh;!» hvilket
alltid utgjorde signal för mr. Dick — typen för en
engelsk herreman från landet — att af alla krafter
höja samma rop. Men under fortgången af sin
parlamentariska bana blef mr. Dick beskylld för så svåra
saker och gjord ansvarig för så hemska följder, att
han ibland kände sig riktigt kuslig till mods. Jag
tror, att han verkligen började frukta, att han gjort
någonting, som kunde lända till den brittiska
konstitutionens förintelse och landets ruin.
Otaliga gånger fortgingo dessa debatter till dess
klockan visade på tolf och ljusen brunnit ned.
Resultat af all denna goda öfning var att jag började
kunna hålla tämligen jämna steg med Traddles och
skulle varit riktigt jublande stolt, om jag bara vetat,
hvad mina anteckningar innehållit. • Men när det gällde
att läsa dem sedan de blifvit gjorda, kunde jag lika
gärna ha satt mig att skrifva af de kinesiska
inskrifterna på en massa telådor eller de gyllene bokstäfverna
på de stora röda och gröna flaskorna i
apoteks-fönstren.
Det fanns ingen annan hjälp för det än att vända
om och börja på ny räkning. Det var mycket hårdt,
men jag gjorde det, ehuru med tungt hjärta, och
började nu att träget och metodiskt i snigelfart kräla
fram öfver samma tålamodspröfvande mark. Jag
stannade för att noga granska hvar fläck af vägen från
alla sidor och gjorde de mest energiska bemödanden
att känna igen dessa förrädiska tecken, hvarhelst jag
träffade på dem. Jag var alltid punktlig på kontoret
och äfven hos doktorns, och jag försäkrar, att jag,
för att begagna ett tarfligt uttryck, arbetade som en
skjutshäst.
En dag, då jag som vanligt gick till Commons,
stod mr. Spenlow i porten. Han såg mycket allvarsam
ut och talade för sig själf. Som han brukade klaga
öfver hufvudvärk — ban var korthalsad af naturen
och använde bestämdt för mycket stärkelse — oroades
jag först af den tanken, att han ej mådde riktigt
väl, men den oron blef snart stillad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
