Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIX. Wickfield & Heep
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
698
en liten anmärkning. Jag intar här en konfidentiell
ställning. Jag innehar en förtroendepost.
Diskuterandet af vissa ämnen till och med med mrs. Micawber,
som så länge delat mina skiftesrika öden och är en
kvinna af ovanligt klar intelligens, är enligt min
uppfattning oförenligt med de skyldigheter, som åligga
mig. Jag ville därför ta mig friheten att föreslå, att
vi i våra vänskapliga samtal — som jag hoppas af
intet skola störas — draga strecket där. På ena
sidan om detta streck», sade mr. Micawber och gjorde
saken åskådlig medelst kontorslinjalen mot pulpeten,
»ha vi allt hvad den mänskliga intelligensen förmår
omfatta med ett obetydligt undantag, på andra sidan
ligger detta undantag, hvilket utgöres af herrar
Wickfield & Heep jämte allt som med dem sammanhänger.
Jag hoppas, att min ungdoms ledsagare inte tar det
som en förolämpning, om jag ber honom med köld
öfver väga detta förslag.»
Ehuru jag hos mr. Micawber märkte en obehaglig
förändring, som antydde, att hans nya plikter klämde
och besvärade honom som en trång och illasittande
röck, kände jagi, att jag ej hade någon rättighet att
bli stött. Då jag sade honom detta, kände han sig
synbart lättad och tryckte min hand.
»Jag försäkrar er, Copperfield», sade mr.
Micawber, »att jag är mycket intagen af miss Wickfield. Hon
är en öfverlägsen ung dam med många företräden,
mycket behag och ovanliga dygder. På min ära»,
sade mr. Micawber i det han upprepade gånger kysste
på fingret och bugade sig på sitt allra gentilaste sätt,
»jag hembär miss Wickfield min hyllning! Hm!»
»Det var roligt att höra det åtminstone», sade jag.
»Om ni, mr. Copperfield, inte försäkrat oss den
där angenäma eftermiddagen vi hade den glädjen
tillbringa med er, att D var er älsklingsbokstaf», sade
mr. Micawber, »skulle jag ha tagit alldeles för
afgjordt, att A var det.»
Vi ha nog alla erfarit en stundom påkommande
känsla af att hvad vi säga och göra sagts och gjorts
förut i en aflägsen forntid — af att ha varit omgifna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
