Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon fram sin gamla sylåda för att
förfärdiga en gardin för hans fönster, och
snart fann han sig helt lugn sittande i sin
länstol, och liten Dorrit med sitt arbete
bredvid honom.
Att se hennes hufvud nedböjdt öfver
arbetet, och de små fingrarne flitigt
sysselsatta — ehuru ej så ifrigt att det
hindrade henne att tala med honom — att
bli så hugsvalad och vårdad, och att se
sig bemött med så mycken ömhet, nu i
sitt elände, allt detta gjorde ej hans röst
stadig ej heller stärkte det honom, i hans
svaghet. Likväl gaf det honom en inre
styrka, som tillväxte med hans kärlek. Och
hvilka ord kunna väl uttrycka huru ömt
han nu älskade henne!
Då de nu sutto bredvid hvarandra, i
skuggan af muren, föll denna skugga likt
ett ljus öfver honom. Hon tillät honom
ej att tala mycket, och han låg tillbakalutad
i sin stol, betraktande henne. Emellanåt
steg hon upp för att gifva honom den
svalkande drycken, eller för att lägga till
rätta dynan under hans hufvud; sedan
återtog hon lugnt sin plats bredvid
honom och böjde sig åter ned öfver sitt
arbete. Skuggan flyttade sig efter solen,
men hon flyttade sig aldrig från hans sida,
utom för att betjena honom. Solen gick
ned, och hon var ännu der. Hon hade
slutat sitt arbete och hennes hand hvilade
på armstödet på hans stol. Han lade sin
hand derpå och den omfattade hans med
en bönfallande rörelse.
Goda mr Clennam, jag måste säga
er något, innan jag går. Jag har
uppskjutit det från timma till timma, men
jag måste säga det.
— Jag också, kära lilla Dorrit. Jag
har uppskjutit hvad jag skulle säga.
Hon förde häftigt handen till hans mun,
liksom för att hejda honom; sedan
nedföll den darrande, till sin förra plats.
— Jag skall ej resa utrikes mera. Min
bror skall göra det, men icke jag. Han
var mig alltid mycket tillgifven och är så
tacksam mot mig — mycket för tacksam,
ty det är blott emedan jag var hos
honom under hans sjukdom — att han
säger jag har frihet att stadna, der jag trifs
bäst, att göra hvad jag helst vill. Han
säger att han blott önskar se mig lycklig.
En klar stjerna lyste på himmelen. Hon
såg upp till den under det hon talade.
— Ni förstår nog, utan att jag
behöf-ver säga det, att min bror kommit hem
för att söka min fars testamente och taga
hans egendom i besittning. Han säger,
att om något testamente finnes så skall
jag vara rik; om också intet skulle
upptäckas, så vill han likväl dela med sig af
sin förmögenhet.
Han ville tala, men hennes darrande,
upplyftade hand hindrade honom ånyo.
— Jag behöfver ej penningar, jag
önskar ej bli rik. De skulle ej hafva det
minsta värde för mig, utom för er skull.
Jag kunde ej vara rik, och veta er vara
här. Jag skulle alltid känna mig mycket
sorgsnare, än i fattigdom, då ni är
be-dröfvad och olycklig. Vill ni tillåta mig
få låna er allt hvad jag eger? Vill ni låta
mig få gifva er det ? Vill ni låta mig visa
er att jag aldrig glömt, och aldrig kan
glömma er godhet mot mig, då detta var
mitt hem? Ack, älskade mr Clennam, vill
ni ej göra mig till den lyckligaste i
verl-den, genom att säga ja! Gör mig lycklig,
säg ingenting i afton, utan låt mig få
leru-na er med hoppet att ni vänligt tänker
deröfver; och att ni för min skull — ej
för er egen, utan blott för min skull —
vill gifva mig den största glädje jag kan
erfara på jorden, glädjen att veta mig
hafva varit er till tjenst, och hafva
af-betalt en liten del af min stora
tacksamhets- och tillgifvenhets-skuld. Jag kan ej
säga allt hvad jag önskade. Jag kan ej
besöka er här, der jag bott så länge, jag
kan ej tänka på er, här, der jag sett så
mycket, och vara så lugn och tröstande
som jag borde. Jag kan ej återhålla mina
tårar. Men ack, jag ber er, vänd er ej
ifrån er lilla Dorrit nu, i er bedröfvelse!
Ack, hör mig, jag ber, jag bönfaller hos
er, min vän — min älskade! — tag allt
livad jag äger och gör det till en
välsignelse för mig!
Stjernan hade lyst på hennes ansigte
tills pu; det sjönk ned på hans och
hennes hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
