Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1832—3.] GAMAB. i 51
alla asfåglar är han vanligen den sista, som lemnar skelettet af
ett dödt djur och man får ofta se honom innanför refbenen af en
ko eller häst, lik en fågel i bur. En annan art är Polyboms
Novse Zelandise, hvilken är ytterst allmän på Falklandsöame. Dessa
fåglar likna i många afseenden till sitt lefnadssätt Oarranchas.
De lefva af döda djurs kött och af hafsalster; och på Rimirez-
klipporna måste de för hela sitt uppehälle bero af hafvet. De
äro ytterst tama och orädda, så att de till och med genomsöka
husens omgifningar efter afskräden. Om ett jagtsällskap dödar
ett djur, så samlas snart en mängd af dem och väntar tåligt på
att få sin andel af bytet, i det de stå på marken rundt omkring.
Sedan de ätit framskjuter deras nakna kräfve betydligt och ger
dem ett vidrigt utseende. De anfalla gerna sårade fåglar, så att
då en kormorant en gång i sådant tillstånd sökt stranden, angreps
han genast af flera dylika, hvilka med sina slag påskyndade hans död.
Beagle låg endast om somrarne vid Falklands-öarne, men
officerarne på Adventure, som uppehöllo sig der om vintern, be-
rättade många ovanliga exempel på dessa fåglars djerfhet och rof-
girighet. De slogo rent afned på en hund, som låg i djup sömn
tätt vid en af sällskapet,och jägarne hade svårt att hindra dem
att röfva anskjutna gäss midt för deras egna ögon. Det påstås
att de liksom Oarranchas, flera i sällskap, fatta posto vid ingången
till en kaninkula och gemensamt angripa djuret, när det kommer
ut. De flögo ständigt ombord på fartyget, när det låg i hamn,
och detvar nödvändigt att hålla god utkik, för att hindra dem
från att slita lädret från taklingen eller taga det vid akterstäfven upp-
hängda köttet. Dessa fåglar äro mycket okynniga och nyfikna, så att de
plocka upp nästan allting från marken; sålunda bortsläpade de
inemot en fjerdingsväg en stor, svart blanklädershatt äfvensom ett
par af de tunga kulor (bolas), hvilka begagnas för att fånga bo-
skap. Mr. Usborne led under sina mätningar en svårare förlust,
i det de från honom stulo en liten Katers kompass i rödt maro-
kinfodral, hvilken aldrig återfans. Dessa fåglar äro dessutom gräl-
lystna och mycket ondsinta, så att de i ilskan med klorna upp-
rifva gräset. De äro icke egentligen sällskapliga; de sväfva icke,
utan flyga tungt och ovigt; på marken springa de mycket fort,
nästan såsom fasaner. De äro larmande och gifva ifrån sig vissa,
sträfva ljud, af hvilka ett liknar råkans, hvarför skäljägarne alltid
kalla dem råkor. En egen omständighet är, att de kasta hufvudet
uppåt och bakåt, alldeles på samma sätt som Oarranchas. De bygga
i hafskustens branta klintar, men endast på de små närliggande
holmarne och icke på de begge hufvudöarne. Detta är en besyn-
nerlig försigtighet hos en så tam och orädd fågel. Skälfångarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
