Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 MALDONADO. [kap. III.
säga att dessa fåglars kött, när det blifvit tillagadt, är alldeles
hvitt och ganska godt att äta;, men man måste vara djerf, för
att våga sig på en sådan måltid.
Det återstår nu endast att omtala kalkongamen ( Vultur aura)
och Gallinazon. Den förre finnes öfverallt der landet är någor-
lunda fuktigt, från Cap Horn ända till Nordamerika. I olikhet
med Polyborus brasiliensis och Chimangon, har han hittat fram
till Falklandsöarne. Han är en enslig fågel eller flyger på sm
höjd i par. Han igenkännes genast på långt håll af sin höga,
simmande och mycket behagfulla flygt. Han är allmänt känd som
en riktig asfågel. På Patagoniens vestkust, bland de tätt skog-
bevuxna holmarne och af vikar inskurna landet, lefver han ute-
slutande af det, som hafvet uppkastar samt af döda skälar. Hvar
helst dessa ligga församlade på klipporna, ser man äfven gamarna.
Gallinazon (flathartes atratus) har en helt annan utbredning och
förekommer aldrig söder om 41 :a breddgraden. Azara omförmäler
en sägen, om att på den spanska eröfringens tid dessa fåglar fun-
nos kring Monte Yideo, men att de sedan följde med infödingarne
från de nordligare områdena. Nu äro de talrika i Colorado-dalen,
som ligger 50 mil söder om Monte Video. Det synes sannolikt,
att denna ytterligare flyttning skett sedan Azaras tid. Gallinazon
föredrager vanligen ett fuktigt klimat eller fastmer grannskapet
af sötvatten, till följe hvaraf han är mycket allmän i Brasilien
och vid La Plata, hvaremot han aldrig finnes på norra Patagoniens
ödsliga och torra slätter, utom i närheten af någon flod. De an-
träffas på hela Pampas ända till foten af Cordilleran; men jag
hörde eller såg aldrig till någon enda i Chile; i Peru skyddas de
som renhållningshjon. Dessa gamar kunna med allt skäl sägas
lefva i skock, ty de tyckas finna nöje i hvarandras sällskap och
föras icke tillsammans endast af lockelsen till gemensamt byte.
På en vacker dag kan man ofta se en flock högt upp i luften,
hvarvid de sväfva omkring i de behagfullaste kretsar, utan att
röra vingarne. Detta utföra de tydligen för blotta nöjet att röra
sig eller kanske står det i samband med deras äktenskapliga för-
eningar.
Jag har nu omtalat alla asfåglarne utom kondoren, hvars be-
skrifning blir bättre på sin plats, när vi besöka ett land, som mera
öfverenstämmer med hans lefnadsvanor än slätterna vid La Plata.
I det breda bälte af sandkullar, som skiljer Laguna del Potrero
från La Platas stränder, på en mils afstånd från Maldonado, fann
jag en grupp af dessa förglasade, kiselhaltiga rör, hvilka bildas,
när blixten slår ned i lös sand. Dessa rör likna helt och hållet
dem, som funnits vid Drigg i Cumberland och blifvit beskrifna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
