Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 MELLERSTA CHILE. [kap. xii.
svaga, smärta djur, lika långbenade taxar, men äro beg&fvade med
en synnerlig drift för denna jagt. Man beskrifver puman såsom
mycket listig. Sålunda vänder han, när han förföljes, ofta om på
sitt gamla spår och gör derefter ett plötsligt språng åt ena sidan,
samt väntar der till dess hundarne kommit förbi. Han är ett
mycket tyst djur, yttrar icke något läte, äfven om han blifvit så-
rad och endast sällan under fortplantningstiden.
Af fåglarne äro kanske två arter af slägtet Pteroptochus (Kitt-
litz’s megapodius och albicollis) de mest i ögonen fallande. Den
förra af chilenarne kallad ”el Turco”, är så stor som en trast, med
hvilken fågel han har någon frändskap, men hans ben äro mycket
längre, stjerten kortare och näbben starkare; hans färg är rödbrun.
Turcon är icke ovanlig. Han lefver på marken, gömd i snåren, som
äro spridda öfver de torra och ofruktbara kullarne. Med stjerten
i vädret och på styltlika ben, kan man få se honom då och då med
ovanlig hastighet ila från en buske till en annan. Det fordras i
sanning icke mycken fantasi för att tro det fågeln skäms för sig
sjelf och är medveten om sin högst löjliga figur. Då man först ser
honom, är man färdig att utropa, ”Ett illa uppstoppadt exemplar har
sluppit ut ur något musemn, och kommit till lif igen!” Man kan
icke utan den största svårighet förmå honom att flyga; ej heller
springer han, utan endast hoppar. De många högljudda skrik, som
han upphäfver, när han ligger gömd bland buskarne, äro lika sällsam-
ma som hans eget utseende. Man säger att han bygger sitt bo i ett
djupt hål i jorden. Jag dissekerade åtskilliga exemplar, hvarvid den
mycket muskelrika kräfven befans innehålla skalbaggar, växttrådar
och småstenar. Att döma af dessa förhållanden, äfvensom af benens
längd, krafsfoten, näsborrarnes hinnartade betäckning, samt de korta
och bågformiga vingarne, tyckes denna fågel till en viss grad utgöra
en förmedlande länk mellan trastarne och hönsfåglarne.
Den andra arten eller P. albicollis, liknar den förra till sin
allmänna kroppsform. Han kallas Tapacolo eller ”betäck din stuss”
och väl förtjenar dem skamlösa lilla fågeln sitt namn; ty han bär
sin stjert mer än upprätt, det vill säga, böjd framemot hufvudet.
Han är mycket vanlig och vistas under häckarne och de öfver
de nakna kullarne spridda buskarne, der knappast någon annan
fågel kan lefva. I det sätt hvarpå han vanligen skaffar sig sin
föda, hastigt hoppar ut ur snåren och tillbaka igen, i sitt begär
att gömma sig, sin motvilja att flyga, och till sitt bo liknar han
turcon mycket nära; men hans utseende är icke fullt så löjligt.
Tapacolon är mycket slug, så att, när han skrämmes af någon men-
niska, han stannar orörlig under någon buske och försöker der-
efter om en liten stund att med mycken skicklighet krypa bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
