Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 TIONDE KAPITLET
man försökte att kväva. Något förhör tycktes ej komma
i fråga.
»För fan», tänkte d’Artagnan, »det tycks mig vara en
kvinna! Man visiterar henne, hon gör motstånd —— man
brukar våld —— de uslingarna!»
Och trots all sin klokhet måste PArtagnan göra våld
på sig för att icke blanda sig i det uppträde, som försiggick
under honom.
»Men jag säger er, att jag är ägarinna av detta hus, mina
herrar, att jag är fru Bonacieux, är i drottningens tjänst!»
skrek den stackars kvinnan.
»Fru Bonacieux!» mumlade d’Artagnan; »skulle jag ha
varit nog lycklig att ha funnit den, som alla människor
söka efter?»
»Det är just er vi väntat pås, svarade männen.
Hennes röst kvävdes alltmer, en häftig brottning ska-
kade panelningarna. Offret gjorde motstånd, så mycket
en kvinna kan motstå fyra män.
» Nåd, mina herrar, nåd ...», kved rösten, som nu endast
lät höra oartikulerade ljud.
»Man lägger munkavle på henne, man tänker föra bort
henne !» utbrast d’Artagnan och for upp som påverkad av
en drivfjäder. »Min värja —— bra, den är vid min sida!
Planchet !»
»Herre !»
»Spring och sök reda på Athos, Porthos och Aramis!
Någon av dem är nog hemma, kanske att alla tre kommit
hem Bed dem beväpna sig, komma hit, skynda allt vad
de kunna! Ack, nu kommer jag ihåg, Athos är hos herr
de Tréville !»
»Men vad tar ni er för, herre, vad tar ni er för?»
»Jag går ned genom fönstret», svarade d’Artagnan, »för
att komma så mycket fortare. »Lägg du i ordning stenar-
na, sopa golvet, gå ut genom porten och spring dit jag
sagt!»
»Ack herre, herre, ni slår ihjäl er!s skrek Planchet.
»Tig, ditt nöt!s sade d’Artagnan, och i det han fattade
tag i fönsterposten, släppte han sig ned från första vå-
ningen, som lyckligtvis icke låg högt, utan att få så myc-
ket som en skråma.
Därpå skyndade han att bulta på porten mumlande:
»Jag går i min tur i fällan, men ve de kattor, som ge sig
i lag med en sådan råtta !»
Knappt hade portklappen ljudit under den unga mannens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
