Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 TIONDE KAPITLET
han kände igen samma monogram, som han hade sett på
den näsduk, som varit nära att inveckla honom i en strid
på liv och död med Aramis.
Sedan dess misstrodde d’Artagnan vapenprydda näsdu-
kar och stoppade därför utan vidare den upphittade i fru
Bonacieux” ficka.
I samma ögonblick återfick fru Bonacieux sansen. Hon
slog upp ögonen, såg sig förskräckt omkring och märkte,
att rummet var tomt och att hon var ensam med sin be-
friare. Hon räckte honom genast båda händerna och log.
Fru Bonacieux hade det mest förtjusande leende i världen.
»Åh, min herre», sade hon, »det är ni, som räddat mig!
Tillåt mig tacka er.»
»Min fru», sade d’Artagnan, »jag har endast gjort vad
varje adelsman skulle gjort i mitt ställe, ni är mig ingen
tack skyldig.»
»Ack jo, min herre, ack jo! Och jag hoppas kunna
bevisa, att ni inte hjälpt en ovärdig. Men vad ville då de
där karlarna, som jag först tog för tjuvar, och varför är
inte herr Bonacieux här?»
»Min fru, de där karlarna voro vida farligare än vad
några tjuvar kunnat vara, ty de äro herr kardinalens hant-
langare; och vad er man, herr Bonacieux, beträffar, är
han inte här därför, att man i går kom och häktade honom
för att föra honom till Bastiljen.»
»Min man på Bastiljen!» skrek fru Bonacieux. »Ack,
min Gud, vad Har han då gjort? Stackars min kära man!
Han, som är själva oskulden !»
Och något liknande ett smålöje blev synligt i den unga
kvinnans ännu helt förskrämda ansikte.
»Vad han gjort, fru Bonacieux?» sade d’Artagnan. »Jag
skulle tro hans enda brott vara det, att han har på en
gång lyckan och olyckan att vara er man.»
»Men, min herre, ni vet således...»
»Jag vet att ni blivit bortförd.»
»Och av vem? Vet ni det också? O, om ni vet det, så
säg mig det!»
»Av en man på fyrtio till fyrtiofem år, med svart hår,
mörk hy och ett ärr vid vänstra tinningen.»
»Alldeles riktigt, alldeles riktigt! Men hans namn?»
»tans namn? Ja, det känner jag inte.»
»Och min man, visste han att jag blivit bortförd?»
»Han underrättades därom genom ett brev, som kvinno-
rövaren själv skrivit till honom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
