Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTRIGEN KNYTER SIG I19
är hon även vacker. Ja, alldeles säkert! Men en kvinna,
som driver omkring på gatorna vid en sådan timme, kan
knappast vara ute för något annat än att söka sin älskare.
För tusan! Om jag skulle komma och störa deras möte,
det vore ett dåligt sätt att formera bekantskap!»
Emellertid gick den unga kvinnan framåt, räknande hu-
sen och fönstren. Det var för resten varken tidsödande el-
ler svårt. Det fanns endast tre hus vid denna del av gatan
och två fönster, som vette åt gatan; det ena tillhörde en pa-
viljong parallell med den Aramis bebodde, den andra var
Aramis” eget.
»För tusan!» tänkte d’Artagnan, som kom ihåg teologie
doktorns niéce; »det vore lustigt om den där försenade lilla
duvan letade efter vår väns bostad! Ja, min själ, det ser
verkligen så ut! Å, min kära Aramis, den här gången ska”
jag allt komma på det klara med saken!»
Öch i det d’Artagnan kröp ihop så mycket han kunde,
gömde han sig på den mörkaste sidan av gatan vid en sten-
bänk, som stod inne i en nisch.
Den unga kvinnan fortfor att gå framåt; vi säga unga,
ty utom den lätta gången, som förrått henne, lät hon nu
höra en liten hostning, som angav en ungdomligt frisk röst.
D’Artagnan antog, att denna hostning var en signal.
Emellertid, vare sig man svarat på denna hostning med
ett liknande tecken, som gjort slut på den sökande nattvan-
drerskans tveksamhet, eller hon utan främmande hjälp känt
igen att hon nu var framme vid målet, nog av, hon gick be-
slutsamt fram till Aramis” fönsterlucka och knackade tre
slag med lika långt mellanrum.
»Det är mycket riktigt Aramis det gäller !’» mumlade PAr-
agnan. »Åh, herr skrymtare, det är på det sättet du stu-
derar teologi!»
De tre knackningarna hade knappt hunnit göras, förrän
den inre fönsterluckan öppnades och ett ljussken syntes ge-
nom rutan.
»Åhå», tänkte lyssnaren, icke vid dörrar, utan vid fönster,
sbesöket var väntat! Nu kommer fönstret att öppnas och
damen att klättra in! Mycket bra!»
Men till dPArtagnans stora förvåning förblev luckan
stängd; ljusskenet, som synts ett ögonblick, försvann och
allt var lika mörkt som förut.
DArtagnan tänkte, att detta icke kunde räcka länge, och
fortfor att spärra upp ögon och öron.
Han hade rätt, efter några sekunder hördes två korta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
